NSA-läckan, Edward Snowden har blivit en stor belastning för den sittande amerikanska regeringen. Barack Obama skulle ju bli den snälle efterträdaren till Bush, den som skulle ställa allt till rätta, stoppa alla krig och släppa alla politiska fångar från det kritiserade Guantanamo bay-fängelset.
Så blev det inte. Även om kriget i Irak är på avveckling så finns det fortfarande trupper kvar i Afganistan. Kriget mot terrorn har flyttats till våra vardagsrum istället, datorer, telefoner, banktransaktioner djuptrålas av diverse sofistikerade avlyssningssystem, om något misstänkt sker hamnar ärendet på bordet hos någon utredare, och därefter vidtas ytterligare åtgärder om så behövs.
Alla är avlyssnade. Och det här händer även i Sverige, vi har ju vårt FRA. Information utbyts mellan olika säkerhetsorganisationer, vilket gör att de få integritets-begränsningar som finns överträds.
Man får en känsla av att våra regeringar gör det här för att de kan. Datorer och internet är ju en del av våra liv numera, och då vill myndigheterna hålla sig framme och visa framfötterna, att de också bemästrar den nya tekniken.
Fast det blir ju helt fel. Det sprättar ju våra brev, kikar i våra fotoalbum, buggar våra telefoner, undersöker hur mycket vi har på bankboken, kartlägger våra liv. Att det sker digitalt är ingen ursäkt. Det här är DDR i repris, inget annat. Att mannen bakom eländet är en Nobel-fredspristagare ursäktar inte saken. Det gör saken än värre. Obama kan inte ha det lätt nu.
Att läckan Snowden dessutom pratar utifrån patriotiska ordalag – Det här landet är värt att dö för – sänker politikerna i Washington ännu mer. Ibland undrar jag om Snowden inte har en överjävlig PR-byrå bakom sig, för det mesta han gjort har varit tämligen utstuderat. Och det med rätta. Ingen bör komma undan med dylikt. Inte ens USAs snällaste och heligaste president.
