Som jag ser det försvann en stor del av den gamla marxistiska vänstern under 1980- och 1990-talen. Djupare tankar om klasskamp, arbetarrörelsen, välfärdsstaten, nationalisering och så vidare förpassades till ideologiernas väntrum.
1990-talet präglades av en slags apolitisk vänsterrörelse, med figurer som Göran Persson, Tony Blair m.fl, som kanske var vänster i ett bredare perspektiv men knappast marxister eller ens socialister.
Runt 2000 uppstod en ny slags vänsterrörelse, som snarare hade sina rötter i snipig liberalism, viss typ av radikalfeminism och klimatsekteri. Där näsringar, rosa hår, könsdysfori och ordcensur blev vanligare. Den gamla vänstern hade inga problem med ord som neger eller zigenare, inte vad jag minns i alla fall.
Och jag kan inte låta bli att notera att den när nya vänstern visserligen är en pastisch på den gamla, men i många fall konstruerad och organiserad av yttre krafter. Medlemmarna är grovt lurade, och deras ledare förmodligen avlönade av diverse organisationer, och de tjänar ytterst vissa fraktioner inom näringslivet.
Exempel; genom lite snabb research kan vi se att ”Bevara våtmarker” har samröre med ”Extinction Rebellion” samt ”Climate Emergency Fund” som får pengar av välkända namn som Disney, Getty, Hohn och andra förmögna aktörer. Och så här fungerar mycket av nyvänsterns verksamhet, både vad gäller klimataktivism, BLM, No kings etc, men även för att tillsätta ”toleranta” åklagare i Kalifornien osv. Pengar, donationer, mutor.
Den gamla klasskampen har ersatts av aktivism, som på ytan kan likna den gamla vänsterns metoder, men som i realiteten är styrd av kapitalstarka individer som ytterst går sina egna intressen. Om de sedan innerst inne är övertygade marxister, technofascister, klimatvurmare eller rättighetsivrare – det vet vi inte – de kan mycket väl gå storkapitalets ärenden. Och då torde den ideologiska cirkeln vara sluten, med arbetarrörelsen som en gång i tiden skapades för att befria de fattiga och utsatta, istället används för att skapa vinst för en liten utvald elit.
