”Dina åsikter är gammaldags, eller helt enkelt föråldrade” – ja, många av oss har hört det argumentet. Men det intressanta är att det egentligen inte är något argument alls; det är inte ens en sammanhängande, logisk kommentar. Att hävda att någons åsikter anses föråldrade är en mycket märklig kommentar, med tanke på att de flesta åsikter kommer och går.
Till och med de antika grekerna hade åsikter om abort, och romarna diskuterade nationalisering av mark i syfte att fördela till fattiga medborgare. Den demokratiska statsformen debatterades redan för 2 500 år sedan. Och vilka grunder som ska ligga till grund för medborgarskap, och naturligtvis många andra frågor, har diskuterats om och om igen genom historien och fortsätter att diskuteras än i dag.
Åldersargumentet spelas ofta ut när man kritiserar progressiva idéer. När man motsätter sig modern arkitektur, abstrakt konst, atonal jazz, kulturrelativism osv. Att man istället värnar familjeliv med traditionella värderingar, samt flit, punktlighet, arbetsmoral och sådana saker. Samt motsätter sig tatueringar, näsringar, blått hår och fula kläder, samt kritiserar transgenderideologier som förespråkar könsbyten för minderåriga. För att ta ett samtida exempel.
Det är förstås svårt att hävda att grå betongblock är vackrare och mer funktionella än traditionella hus. Allt som är fult måste teoretiseras och underbyggas med akademiska formler, medan skönhet trivialiseras, hånas och beskrivs som föråldrad.
Att en företeelse är ”ny”, det är bra, och ger legitimitet. Om ungdomarna gillar idéerna så är det ännu bättre. Det ungdomarna gör hör framtiden till. Problemet är att ungdomarnas fontaneller knappt vuxit ihop och de vet knappt vart arslet sitter. Så, de är en ganska dålig temperaturmätare. Särskilt idag när många av dem inte har någon verklig erfarenhet förutom från filmer och dataspel.
”Det nya” härrör från industrialismen och framstegsideologin i dess fotspår. All som var ”nytt” var bra, och allt ”gammalt” var dåligt. Man rev eller bombade sönder gamla stadskärnor, kyrkor och monument. Tvingade folket att flytta till förorten. Sedan kom betongblandarna och asfaltskokarna. Våra städer förändrades för all framtid.
Det var bra för att det var nytt. Inte för att det nödvändigtvis var bättre, mer praktiskt eller uttänkt.
Det fanns egentligen inga bra argument då heller. Inte ens under modernismens glansdagar. Varför platta tak i en regnsjukt klimat skulle vara modernt och funktionellt var en gåta både då och nu. Och köken blev små och opraktiska. Maten var tillika prefabricerad, raketost, formbröd, margarin, samt konserverad korv i spad. Vi fick stora fina fönster som släppte in kyla på vintern och alltför mycket värme på sommaren. Kvadratiska hus, med små balkonger och ofta avsaknad av altaner, uteplatser eller täckta verandor. På väggarna skulle vi ha naivistisk konst, och grammofonen spelade massproducerad schlager.
Visst var de gamla stugorna små och trånga, medan de nya var större, men trånga för själen, sterila och opersonliga. Borta var snickarglädjen och hantverksskickligheten, allt var planerat och förbeställt, man skulle inte pilla och laga själv. Och gillade du inte ”utvecklingen” så var du en bakåtsträvare, reaktionär och stofil. Du var omodern.
