Ni har säkert alla varit med om något liknande. Man diskuterar med en person som har hjärtat lite till vänster, och denne utbrister saker i stil med:
Media genomsyras av kommersialism, det är reklam och produktplaceringar överallt. Något borde göras åt saken.
Ja, det enklaste man kan göra är att byta mediekanal eller stänga av. Den enskilde individen bestämmer över sin mediekonsumtion och vi förväntas förstås ta det slutgiltiga ansvaret över hur vi spenderar vår tid.
Men nu finns det ju algoritmer som kartlägger våra svagheter och triggar endorfinkickar, och det slutar med att vi bara sitter och scrollar eller bingewatchar serier.
De flesta inser att de är lurade, och de låter sig luras. De har kanske inget bättre för sig; inte alla vill bli världsförbättrare, kärnfysiker eller konstnärer, många vill bara hitta ett enkelt tidsfördriv.
Aktivisterna ger sig emellertid inte. De låter sig inte nöjas med att vi kan stänga av flödet, ty det är ju ingen som tvingar oss att titta. Nej, de vill se till att ingen utsätts för den – i deras mening – farliga kommersialismen. Genom denna attityd så bryter de mot några fundamentala allmänmänskliga spärrar.
Aktivisterna tror sig veta bättre än andra; de anser att deras omdöme är värt mer än genomsnittsindividen.
Aktivisterna anser sig ha rätt att tvinga på andra sin uppfattning. Tvånget är för allas bästa, det kanske upplevs som tvång i början, men efter ett tag så inser folk att aktivisterna hade rätt.
Aktivisterna anser sig också ha rätt att tysta de som inte håller med. Oliktänkare kan nekas debatt, uteslutas eller till och med censureras.
Aktivisterna kan ibland till och med tänka sig att begå brott för att få fram sitt budskap, de kan blockera trafik, vandalisera gator, torg, konst samt störa och förarga allmänheten på olika sätt. De kan likväl ljuga och frisera sanningen via ofullständig statistik eller hårt vinklade texter maskerade som journalistik.
Vårt överseende med dessa individer är problematiskt. Vi ser dem ofta som vänstertomtar, korkade, förvillade, men på något sätt ofarliga. Vi låter dem ofta hållas. Och kanske har vi överseende med dem för att de i grunden vill väl, men att deras strävan är missriktad och förfelad, men i grunden god.
Dessa aktivister kan ägna sig åt alla möjliga uppdrag, från klimat, miljö, feminism, migration, antirasism, antikapitalism osv. Den sammanhållande länken är att de på något sätt vill rädda det stora flertalet från någon slags ondska. Oavsett om vi vill bli räddade eller ej, och de kan ta till alla möjliga lagliga eller olagliga metoder. Och de blir förlåtna. Deras stora hjärta förlåter dem deras ännu större dårskap. Det finns något religiöst över den här samhälleliga teatern, det påminner om bibelorden: Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.
