Jag hävdar att våra ideologier – liberalism, socialism, konservatism och så vidare – i någon mening är en del av det modernistiska ”maskinsamhället”. Med det menar jag ett samhälle där vi i allt högre grad försöker ersätta den mänskliga faktorn med system, metoder och förutbestämda regler. Ingenting får överlåtas åt ”slumpen” eller åt en enskild människas omdöme. Problemen ska istället lösas metodiskt och vetenskapligt, ungefär som om samhället vore en komplicerad maskin och vi bara behövde hitta rätt bruksanvisning.
Detta synsätt har naturligtvis haft enorma framgångar inom teknik och naturvetenskap. Där är det ofta en styrka att kunna reducera mänskliga felkällor, standardisera processer och hitta generella samband. Men under moderniteten har samma föreställning i allt högre grad flyttat över till områden där den inte är lika självklar. Även samhällsvetenskaperna och humaniora har sökt modeller, metoder och teorier som ska hjälpa oss att förstå och i förlängningen styra samhället.
Förr i tiden kunde man säga att kungen eller riksförvaltaren var rättrådig, klok, modig eller hård. Det var hans egenskaper och omdöme som bedömdes. Huruvida han följde någon sammanhängande politisk ideologi i modern mening var ofta mindre relevant. En härskare kunde behöva fatta ett beslut under en viss situation och ett helt annat beslut under en annan.
Det betyder inte att det gamla samhället var bättre, och det är inte heller ett argument för att återinföra envälde. Det är snarare en observation om hur vi har förändrat vår syn på politiskt beslutsfattande.
För många människor fyller ideologierna en viktig funktion. De hjälper oss att skilja de stora politiska vägvalen åt. De säger något om vilken riktning politiken ska ta, vilka värden som bör prioriteras och vilken sorts samhälle vi vill skapa.
Det var åtminstone en sanning förr om åren. Kanske har den politiska kartan blivit allt mer otydlig? Den övergripande samhällsutvecklingen är numera ett mysterium för det stora flertalet. Det finns inga egentliga mål och planer om hur vi ska utveckla våra samhällen, snarare handlar det om att avveckla, spara energi, bygga färre vägar, och minska mängden avfall. Säkert kloka tankar, men inget som konkret leder oss framåt. Få vet vart vi är på väg, oavsett vilka ideologier vi röstar på.
Förutom den långtgående inriktningen – som borde vara att främja sitt land – så handlar politik alltför ofta om att lösa realpolitiska situationer. Men det är svårt att förespråka frihandel i en värld där alla reser tullar mot dig, som ett exempel, eller förespråka drogliberalism när halva befolkningen befinner sig i opiumdimmor? Jag skulle till och med kunna försvara tillfälliga höga skatter (även om det går emot min uppfattning) när ett fattigt samhälle ska bygga viktig och dyr infrastruktur. Kanske är det bättre än att ta lån från Världsbanken eller kineserna och bli evigt skuldsatt?
Det blir svårt att lösa problem rationellt när man sitter fast i den ideologiska tvångströjan. Våra folkvalda är därutöver usla på att lansera positiva och långtgående förändringar som gynnar det stora flertalet. Nuförtiden handlar det mer om att justera regleringar och pålagor, med ett totalt skattetryck som ofta överstiger 40% i många länder. Inte undra på att folket ogillar makthavarna och röstar på s.k populister och arga röster, som förespråkar andra ideologier, men likväl ideologier.
Människor borde kanske rösta på människor, och inte snåriga ideologiska ramverk? Dessa närmast heliga tankespår – begravda i tusensidiga luntor för västvärldens välbefinnande – som ändå sällan följs. Då framstår ideologi inte bara som en tvångströja utan även som en bedragare.
Hur ofta har man inte röstat på ett parti som lovat en massa saker, på ideologisk grund, och sedan har de inte hållit sina löften. Vänster eller höger, ideologin används mest som ett sofistikerat marknadsföringsknep för att locka till sig rätt demografisk grupp, och därefter skapa fiendskap mellan dessa grupper, spela ut dem mot varandra, och sedan skratta hela vägen till regeringskansliet.
Visdom, rättrådighet och tapperhet äter ideologier till frukost.
