Vi är alla trötta på rapporteringen om Brexit, de ändlösa förhandlingarna mellan EU och Storbritanniens representanter. Tänk att de aldrig kan komma till skott? Senaste raden av problem är gränsen mellan Irland och Nordirland. En mer övervakad och hård gräns skulle kanske bidra till att IRA vaknade till liv igen, med terror och splittring som resultat? Därför gäller det att fortsätta förhandlingarna, så att skilsmässan blir så smidig som möjligt.
Den verkliga anledningen till att det drar ut på tiden är att EU inte vill släppa Storbritannien. Höga dignitärer som Margot Wallström har uttalat sig om Brexit i termer av svek; hur man nu kan kalla demokratiska omröstningar för svek? Men hon har väl aldrig varit en demokrativän, utan snarare en sådan politiker som hellre föreslår ännu ett val, om det förra gick fel.
Sanningen är att EU inte är mycket att ha utan Storbritannien. Britterna är en av de största ekonomierna i gruppen, de är ett ledande land både ekonomiskt, politiskt, kulturellt och språkligt. De spenderar mer på försvar än flertalet andra länder på jorden, de ligger på fjärde plats med blott USA, Kina och Saudiarabien som spenderar mer. Alltså en välbevarad statistisk hemlighet att Storbritannien spenderar mer på försvaret än självaste Ryssland. England har varit ett imperium, och även om de inte längre är det, så är de fortfarande en stormakt.
Och ett förenat Europa utan Storbritannien är komplicerat, ty då blir unionen inkomplett, den viktigaste pusselbiten saknas. Och när sedan Storbritannien hittar sin roll utanför EU – det kan ta några år, men det kommer att ske – då kommer det givetvis att uppstå institutionell konkurrens, om skatter och annat som påverkar oss medborgare.
Och givetvis kommer britterna att försöka erbjuda något bättre, för att attrahera företag, kapital och kompetens. Och de har hela commenwealth of nations att luta sig mot, dvs alla de gamla kolonierna med vilka de kan idka frihandel, eller erbjuda goda avtal inom ekonomins och politikens områden. Britterna kommer givetvis även sträva efter goda relationer med USA, som är världens största ekonomi och den största påverkaren vad gäller kultur, trender etc.
Och när andra EU-länder ser att skilsmässan bidrog till något gott, så kommer de givetvis att följa britternas exempel. Det är därför Brexit just nu svartmålas i alla medier, britternas roll i EU förminskas och förlöjligas. Det har plöjts ner stora summor på att opinionsbilda mot Brexit, så att engelsmännen ska tänka om, och rösta än gång till, och rösta rätt den här gången.
EU förhandlar om sin egen existens. Utan Storbritannien är unionen skadeskjuten och försvagad. Brexit är spiken i kistan för EU, som aldrig kommer att bli sig likt igen.
