De flesta länder har inga generella lagar om rökförbud. Det är tillåtet att röka. Däremot kan enskilda krögare, fastighetsägare etc införa förbud på sina ägor. Det förmedlas ofta med en skylt, och den som inte lyder ombeds att lämna etablissemanget. Börjar vederbörande bråka så hjälper rättsväsendet till med att avvisa personen. Äganderätten medger egna seder och bruk.
Det är inget konstigt, och det är ingen som ifrågasätter ordningen. De som äger fastigheter eller land har rätt att diskriminera inom sina ägor. Du bestämmer vad som får göras i ditt hem, och jag i mitt. Det kan handla om att inte röka, inte bete sig illa, inte ta med sig husdjur, bruka droger, ta med sig handeldvapen etc. Vi har olika preferenser om vad vi gillar och ogillar, och vi försöker att leva våra liv utifrån skilda vanor och ovanor.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, om plötsligt politikerna släppte droger eller vapen fritt, skulle det innebära att du fick bruka dem överallt?
Nej, förmodligen inte. Det skulle finnas fastighetsägare, landägare och sammanslutningar som skulle ha åsikter om detta. Därför innebär inte universella lagar nödvändigtvis att något är tillåtet precis överallt.
Även ett friare samhälle (där staten inte lade sig i allt) skulle fortfarande kunna vara intolerant och diskriminerande mot olika aktiviteter. Socialt tryck, vanor, seder och moral är ofta långt mer effektivt än lagstiftning.
Staten skulle kunna involvera sig, och kräva någon slags universell rättvisa. Och via lagstiftning kräva att medborgarna fick röka precis överallt, eller förbjuda rökning helt och hållet. Då skulle det bli samma överallt. Även vad gäller att bära vapen, droger, uppföra sig artigt etc etc. Men då skulle denna stat inte längre vara frihetlig, utan dess raka motsats.
Om statsmakten avreglerade och istället lät civilsamhället sköta dylika ting, då skulle det långsamt uppstå olika områden, där människor med likartade intressen bosatte sig. Och den som inte gillade vissa specifika aktiviteter behövde inte bekymra sig, ty hon vore inte tvingad att bege sig dit.
Ickeproduktiva intressen eller åsikter skulle emellertid stöta på problem. En frivilligt vald kommunistisk by skulle möjligen få ekonomiska bekymmer. Och kanske skulle även små konflikter urarta i en by där alla gick omkring med vapen öppet? Och möjligen skulle arbetsmarknad och produktivitet hämmas i ett område där alla brukade droger? Den samhälleliga evolutionen skulle på sikt låta de bäst anpassade samhällena fortleva.
Sann frihet handlar om tolerans på den universella nivån, att låta folk syssla med sitt, så länge de inte mördar, skadar, hotar eller stjäl. Det handlar inte om att forma världen efter sin egen specifika mall, och tvinga på alla andra sin universella moral. Däremot kan vi diskriminera specifika företeelser i vår närhet som vi ogillar. Och finns det stora motsättningar så kan vi leva åtskilda, utan att ständigt nöta på varandra och försöka tvinga på varandra diametralt åtskilda samhällsformer.
Varför bor jag tillsammans med folk som tycker att det är rättvist att beslagta över hälften min inkomst? Som delar ut mina pengar godtyckligt, som reglerar alla delar av samhällslivet, som förbjuder allt som de själva ogillar?
Det finns ju tillräckligt många som tycker som jag. Varför lägga energi på att övertala mina meningsmotståndare, istället för att dela på sig? Och ju mer olika vi människor blir i tanke och handling, desto odrägligare blir det påtvingade universella samhället.
Människan är en social varelse, men vi vill leva med vettigt folk omkring oss, inte tvingas in i en falsk gemenskap där vi vantrivs. Är det blott ett narrspel, striden mellan olika politiska åskådningar? När ingen ändå vinner i längden? Varför tvinga på någon annan sin åsikt, när vi alla egentligen kan leva som vi vill, i fred i olika samhällen.
