Medelsvensson har det i dagsläget bättre än någonsin. Arbetslösheten minskar, skatten på arbete sänks, skatten på fastigheter sänks, vård och omsorg görs tillgängligare, samtidigt som de sociala skyddsnäten är fortsatt starka. Och det är en historiens ironi att det skulle vara det borgerliga blocket som driver fram utvecklingen, och inte socialdemokratin och arbetarrörelsen, vars stridsrop en gång i tiden var ”lägre skatt för arbetare”.
Socialdemokratin har kommit till vägs ände med sina oändliga skattehöjningar, den politiskt korrekta sanningen om att vi kan höja skatten hur mycket som helst bara vi får något tillbaka ifrågasätts numera starkt. Det är inte längre sexigt att betala skatt, som Mona Sahlin en gång uttryckte det.
Många duperas av faktumet att blott ca 30% skatt redovisas i lönekuvertet, men vi förtränger att arbetsgivaren redan dragit av 30% för våra pensioner mm, och att vi i affärer och butiker betalar moms. Därtill tillkommer fastighetsskatt, energisskatt, alkoholskatt, tobaksskatt etc etc. Totalt sett betalat vi i snitt runt 50%. Tillsammans med Danmark har vi världens högsta skatt.
Var går gränsen för skatten, 60%, 70%, 80% eller 90%? Även de sexiga skatteälskarna inom socialdemokratin har en smärtgräns, men de väljer att prata om något annat. Vid 70-80% skatt skulle de flesta småföretagare lägga ner verksamheten, och hellre välja a-kassa eller utlandsflytt. Detta resonemang gäller även vanliga löntagare.
Staten kan inte ta ut hur mycket skatt som helst, och inte ens den borgerliga alliansregeringen lever upp till löftet om att alla ska få behålla minst hälften, som en gång utlovades i samband med århundradets skattereform.
Och givetvis uppstår hämmande effekter på arbetsmarknaden redan vid 30%, 40% eller 50% skatt. Viljan att klättra vidare på karriärstegen minskar eftersom skatten äter upp merparten av löneökningen; det blir helt enkelt inte värt att lägga ner dyrbar tid på vidareutbildning, omskolning, eller flytta dit jobben finns, starta egen firma el dyl.
Även ur ett vänsterperspektiv är denna utveckling farlig, eftersom själva grunden i arbetarrörelsens kamp handlar om att lyfta upp arbetaren ur misären genom utbildning, karriär och högre löner. Ur ett samhälleligt perspektiv bidrar därför högskattepolitiken i stor utsträckning till stagnation och förfall.
Alltför höga skatter hämmar både vänster- och högerpolitik, sent omsider kommer vänstern att upptäcka det, men då har arbetarna och medelklassen redan lämnat det sjunkande skeppet och flyttat till Reinfeldts skuta.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, skatt, skatter, jobbavdraget, alliansen, regeringen
