Ryssland president Vladimir Putin är väldigt frekvent i medierna nu för tiden. Han beskrivs ömsom som en listig taktiker och ömsom som en galen tok. Kriget i Ukraina har förflyttat Ryssland och Putin från ljum garderobsfascism till fullskalig despotism.
Vad vill man egentligen uppnå?
Är målet att knipa åt sig en bra bit av östra Ukraina, eller Nya Ryssland, som det numera kallas i inhemska medier? Aptiten verkar god, numera mumlas det även om Finland och Kazakstan till efterrätt.
Till vilket pris, kan man fråga sig?
Ryssland blir allt mer isolerat från omvärlden genom sanktioner och olika pålagor. De rika flyr landet och köper fastigheter i USA till den milda grad att mäklarna jublar, trots i övrigt dåliga tider. Det sker också en mental förflyttning, vi är mer misstänksamma mot Ryssar. De har återigen tagit på sig rollen som fienden, som under Sovjettiden.
Är det värt att bråka om en bit av Ukraina? När man har världen största land – som sträcker sig från Östersjön till Stilla havet?
Hade det inte varit bättre att ge Ukrainarna en klapp på axeln, och samma låga pris på gas som grannlandet Vitryssland? Då kanske man hade haft en vän, kanske t o m allierad istället för en fiende, och en fientlig omvärld.
Nej, det är nog inte värt att bråka om Ukraina, åtminstone inte kortsiktigt.
Okej, då återkommer vi till kärnfrågan, som allt fler ställer sig. Har killen i Kreml slutligen tappat greppet?
Kanske är det bara hans före detta fru, Lyudmila som kan svara på detta? Paret skilde sig 2013.
Jag kan tänka mig ett och annat förlag som kan tänkas vilja köpa rättigheterna till hennes memoarer.
