Det pratas om huruvida vi nått peak president, dvs en nivå där presidentämbetet i USA nått sin högsta maktbas, varefter det går utför.
USA är fortfarande ett enormt framgångsrikt land, med en betydande del av världens produktion, forskning, kultur, film, musik, TV, litteratur etc etc. Däremot har måhända styrandets ädla konst förfallit en smula?
Presidenten framstår kanske inte längre som världens mäktigaste eller mest framstående person, eller den som förvaltar det västerländska arvet bäst.
Det kanske låter självklart för alla de som gillar att kritisera USA i tid och otid. USA har ju så många fel och brister, absolut, visst är det så. Men jämfört med många av världens länder, som exempelvis Ryssland, Kina, Indien, Arabvärlden – så har USA och väst trots allt mer frihet, jämlikhet och broderskap – i absoluta tal, utan någon som helst tvekan.
Borde USAs president inte vara kvintessensen av alla dessa värden som vi håller så högt? Borde han inte personifiera vår sak i dessa tider av mörker, då våra värden grusas på så många platser i värden?
Istället har vi en trött, oengagerad person som mest verkar längta tills mandatperioden är över. Kanske är devalveringen av presidentskapet snarare historien om Barack Obama, mannen som lovade så mycket, men höll så få av sina löften.
För att gå vidare, kanske är det t o m så att vi nått peak USA?
Andra länder har tagit upp fighten vad gäller ekonomi och utveckling. Jag tänker framförallt på Kina men även de andra BRICS-länderna, Indien, Brasilien, Ryssland och Sydafrika.
Ingen av dessa länder kan emellertid ta upp den tappade facklan vad gäller våra friheter. Flera av dessa länder är ju diktaturer. Och om BRICS kommer att ta över världen, på bekostnad av USAs makt får vi också räkna med allt större glidning vad gäller de demokratiska frågorna.
Huruvida vi nått peak president eller peak USA återstår att se. Det brukar inte löna sig att satsa mot USA. Men man ska aldrig säga aldrig, världen förändras och vi med den. Kanske är de 100 åren vi upplevt av frihet och demokrati bara en parantes på ett mörkt fascistiskt hav?
Den stora faran finns ofta inne i det egna systemet, där USA genom egen maskin söndrat några av de mest fundamentala rättigheterna, med övervakning, avslyssning, undantagslagar, Guantanamo Bay etc etc.
Den president som återställer ordningen kommer att gå till historien. Nu vet vi att den presidenten inte var Obama. Please, next…
