Enligt svensk lag är det förbjudet att sälja vapen till länder i krig. Man kan tycka vad man vill om detta, men vi bör påminna oss själva om att det ofta länder i krig som behöver vapen. Det ligger i själva sakens natur.
Nu har 250 svenska pansarbandvagnar hamnat i Irak, via en tjeckisk mellanhand. Och om detta skriver medierna idag, förmodligen vill man piska upp en debatt om huruvida det är rätt eller fel. En debatt som inte kommer att leda någonvart. Varför? Jo, det finns några grundläggande problem i ekvationen.
Svenska vapentillverkare kan aldrig friskriva sig ifrån att vapen säljs vidare till tredje part. Även om man skulle skriva in det i kontraktet så är det svårt att kontrollera och följa upp. Vad händer om kontraktet bryts? Ska den första kunden bötfällas, eller ska köpet hävas? Nej, pansarbandvagnarna ägs ju numera av ett tjeckiskt företag och de kan göra vad de vill med dem, exempelvis sälja dem till Irak som i det här fallet.
Enda sättet att inte sälja vapen till länder i krig är att sluta tillverka vapen.
