Libertarianer håller friheten högt, så högt att de förespråkar yttrandefrihet och associationsfrihet, dvs att du ska få säga vad du vill, och umgås med vem du vill.
Yttrandefrihet innebär i förlängningen att du får använda öknamn om olika etniska grupper, du får säga vad du vill helt enkelt. Och associationsfriheten tillåter dig att släppa in vem du vill på din restaurang, du kan diskriminera på färg, kön, ålder, vad som helst. Statsmakten kan inte hindra dig. Däremot kanske civilsamhället reagerar och bojkottar din restaurang, men det är upp till medborgarna. De kan ju eventuellt dela dina värderingar.
Libertarianismen är med dagens måttstock en renodlad högerideologi, den kan mycket väl kombineras med ett konservativt eller traditionalistiskt sinnelag, så länge man respekterar icke-aggressionsprincipen, dvs inte initierar våld mot någon. Och det passar ju bra, eftersom många av de här frihetliga grupperna egentligen mest vill bli lämnade i fred.
Försvara sig får man däremot göra, även med vapen i hand. Libertarianer vill göra det enklare att köpa och sälja vapen. De ser Houston i Texas som ett gott exempel, där antalet skjutningar är väldigt lågt, trots att befolkningen i stor utsträckning är beväpnad. Medan mordfrekvensen i Chicago är extremt hög, trots de väldigt restriktiva vapenlagarna som finns där, och mångdubbelt fler poliser.
Kan det vara så att vapen faktiskt kan bidra till ett lugnt och ordningsamt samhälle? En skräckblandad frågeställning för en vanlig svensk, som är hunsad och reglerad, och knappt vågar svara på tilltal.
Och kan religionsfriheten innebära att man faktiskt väljer en religion, istället för möjligheten att avstå helt och hållet? Att gå i kyrkan och ha ett kors runt halsen uppfattas nästan som något radikalt i vissa kretsar, högerradikalt förstås.
Det finns ett antal s.k vänsterlibertarianer som har problem med just de här bitarna. Ja, självklart ska man få umgås med vem man vill, och säga vad man vill, ha vapen hemma, tro vad man vill – i teorin – fast helst inte.
Det anses inte rationellt att diskriminera, eller säga vad man vill, och ägna sig åt religion. Helst ska polisen vara den som bär vapen och ingen annan. Det är inte praktiskt om folk bär vapen i tid och otid.
Frågan är hur mycket libertarian man är, om man vill hindra folk från att nyttja sina libertarianska rättigheter?
Även om jag själv är en kosmopolit och bor i en väldigt blandad stad, varför ska jag hindra mina medmänniskor från att bosätta sig i en etniskt homogen stad, med helt andra regler och värderingar?
Libertarian är den som ser bägge sidor av myntet, och förstår och uppskattar både sin egen och andras friheter.
Problemen här är att det traditionella vänstern har blivit fullkomligt galen under de senaste 20 åren. Det handlar numera mest om genus, kulturell appropriering, fittmössor, menskonst, HBTQ etc etc.
Den sedvanliga klasskampen och tanken om rättvisa har perverterats till den milda grad att normala människor skräms bort. Därför har förmodligen en betydande del av den frihetliga vänstern (omedvetet?) dragit till libertarianismen istället. Frihet klingar ju vackert även för progressiva och vänstersinnade.
Men i takt med att de verkliga libertarianerna i högre grad utropar sina djupare frihetliga rättigheter, så blir vänstermänniskorna skrämda. De är ju i egentlig mening inte höger, konservativa eller traditionalister. De vill ju bara vara snälla mot alla, och övertala alla andra att vara snälla också. Så att det blir snällt i samhället. För det är ju bäst så, och mest praktiskt-ekonomiskt rationellt. För alla.
Detta kan vara en av delorsakerna till att vi idag ser en tung splittring inom den frihetliga rörelsen i både Sverige, USA och andra länder.
