De s.k Liberalerna (Fp) har problem, de håller på att hamna under spärren till riksdagen, samtidigt som de arbetar ihärdigt med att ta fram en ny partiledare.
Partiet vet inte riktigt var de står. De kan uppenbarligen inte identifiera sig själva som ett borgerligt parti, de stödjer numera socialdemokraterna tillsammans med centern. Och eftersom den politiska skalan i Sverige är starkt vänstervriden, så kan ett dylikt samarbete svårligen leda till att främja borgerliga idéer.
Om vi kikar lite på partiets ideologiska rötter. De ursprungliga klassiska liberalerna stod upp för människans självägande (rättigheter), ickeaggressionsprincipen samt reduktion av staten. I början av 1900-talet så tog liberalerna på sig allt mer socialt ansvar, och i många fall transformerades de till socialliberaler. Nu handlade det inte bara om rätten FRÅN olika typer av tvång, utan det började handla om rätten TILL olika saker, exempelvis skattefinansierad vård, socialförsäkringar etc.
Liberalerna kom alltmer att bli en slags socialdemokrater fast utan en konkret marxistisk underbyggnad. De gjorde medborgarna beroende av staten, de reglerade näringslivet, och blev tillika någon slags barnvakter över alltihopa, då folket alltför ofta ansågs omyndigt att välja själv. Nykterhetsrörelsen och systembolaget är tillika idéer som föll väl in under den här typen av socialliberalism.
Liberalerna är numera en vänsterkraft i samhället. Och de passar bra ihop med socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet. De har för länge sedan gett upp kampen om medborgarnas ekonomiska frihet, de har inga problem med det enorma skattetrycket, mer än möjligtvis några smärre justeringar. De gillar att nyttja politiska styrmedel för att få folket att dansa åt rätt håll. Och de har inga problem med att staten hela tiden växer och blir större, och dessutom får ett ännu större huvudkontor i Bryssel.
Dessa moderna liberaler är numera raka motsatsen till den klassiska liberalismen. Som borgerligt sinnad väljare kan man inte hoppas annat än att detta socialistiskt anfrätta parti hamnar utanför riksdagen.
