I många kulturer är skratt och glädje en kulturell markör. I USA har länge det bländvita Colgate-leendet varit ett tecken på lycka och framgång.
Man ler när man träffar andra människor, man ler inför kameran, man ler inför sig själv framför spegeln. Att vara sur och introvert är ett tecken på misslyckade och tristess. Vem vill vara sur? Leendet är en viktig del av vår västerländska kultur.
Men det finns länder och kulturer där man inte ler lika mycket.
När du träffar t.ex ryssar är det inte lika stor sannolikhet att de ler. När du ser dem på stan, när du hälsar på dem, när talar med dem. Om du dessutom befinner dig i en underordnad position är leendet ännu svårare att locka fram.
Det är mer tillåtet att visa butterhet och allvar. Skratt och glädje kanske i större utsträckning uppfattas som stoj, flams och oseriöst? Ett stenansikte kan symbolisera upphöjdhet, onåbarhet – ett helt annat slags tecken på framgång.
Det kan givetvis föreligga många andra skäl till att folk inte ler, dålig tandhygien, karies, sneda tänder, saknade tänder etc etc.
Ett leende kan också vara en invit, framförallt mellan man och kvinna, och då gäller det att passa sig för vem eller vilka man ler, och i vilka sammanhang. I vissa länder finns det till och med klädesplagg som hindrar män från att se kvinnors eventuella leenden.
Kanske blir vi ibland trötta på alla dessa tillgjorda reklamleenden, och önskar en mer seriös och djupsinning värld? Men vi måste också tänka på att leenden till syvene och sist visar glädje, och att leenden smittar av sig. Tyvärr gäller samma sak för butterhet och irritation.
