Vid första världskrigets utbrott gick ungdomen glatt till värvningskontoren, krig var något ärofyllt och spännande, världen skulle förändras, nya gränser skulle dras och nya kungar regera.
Efter något år satt ungdomen fast i leran vid de franska skyttegravarna, de färggranna uniformerna var utbytta mot gråa, det blev taggtråd, granater, självmordsattacker och massdöd. Sedan kom andra världskriget, som avslutades med folkmord och atombomber, vilket slutligen satte stopp för tankarna om krig som något dramatiskt, vackert och hedersamt.
När vi idag läser nyheterna om upptrappningen runt Syrien så kommer jag att tänka på första världskriget. Det skickas glatt stridsskepp till östra Medelhavet till höger och vänster. Både USA , Ryssland och Frankrike laddar, som om konsekvenserna vore triviala, som om man förberedde en picknick och inte ett krig. Krig har blivit kul igen!
Och det handlar inte om vilket krig som helst, ett krig mellan supermakter kan dra med sig andra nationer också, bägge har allierade på sina sidor. Vi pratar om ett nytt världskrig, ett världskrig som skulle kunna få ett utbrott när som helst.
