Sverige genomgår i dagsläget stora demografiska och kulturella förändringar. Förra året beviljades nästan 90.000 uppehållstillstånd. Fortsätter vi i samma takt kommer befolkningen radikalt att förändras under de kommande 5-6 decennierna, med ett tillskott av ca 5 milj människor.
Den vanliga jargongen när man diskuterar dylika frågor är att raskt byta ämne, och istället fråga sig – Vad är svenskt? Finns den en svensk kultur? Kommer allt egentligen utifrån?
Genom den här förenklade och enfaldiga argumentationen målar man upp en historia där svenskheten egentligen inte existerar, samtidigt som vi vet att svenskarna bär på en enastående kultur, som en gång i tiden bidrog till att skapa ett av de rikaste länderna i världen.
Det är just därför som Sverige är ett populärt slutmål för många flyktingar och arbetskraftsinvandrare. Och det är därför de ska integreras till att bli en del av den där kulturen, som enligt vissa inte finns. Svenskarna (oavsett hur de definieras exakt) kan givetvis härledas utifrån arkeologiska, historiska, etnologiska, kulturella och även genetiska faktorer.
Stolthet över sitt land och patriotism beskrivs ofta som något suspekt. Nationalismen anses vara roten till många olyckor. Det är förstås en vinklad bild, eftersom det är naturligt att älska sina hemtrakter, sin familj och sina vänner. Vi lever fortfarande med oket från de bägge världskrigen, där överdriven fosterlandskärlek ansågs vara den utlösande faktorn. Ofta glömmer man att det var stater som krigade med varandra, hade småfolket fått bestämma så skulle det förmodligen inte blivit några krig alls. Då som nu är det den perversa överhögheten som är roten till mycken ondska.
Sverige är det enda land i världen där svenskarna kan vara sig själva, känna igen sig, leva utifrån sin frihetliga kultur och tala sitt språk. De som levt utomlands länge förstår saken bättre. Att älska sitt land innebär inte att man automatiskt ogillar andra länder och deras medborgare. Det betyder bara att man gillar sitt land. Svårare än så behöver det inte vara.
Åldersforskningen menar att den som är trygg i sin kultur och sammanhang oftare lever längre med hälsan i behåll. Det är tillika en av grundförutsättningarna för mänsklig liv, att tillhöra familjer, grupper och samhällen. Följaktligen bör man givetvis värna sin region och särart.
Vi kan också konstatera att svensk lag inte gäller överallt i landet längre. Nödrop från poliser och invånare bekräftar bilden av ett antal områden som styrs av invandrade kriminella organisationer.
Det började med att polisen för några år sedan beskrev ett antal s.k no-go-zoner som ansågs särskilt farliga, dit vanliga svenskar helst inte skulle bege sig nattetid, dit ambulans och polis inte hade självklart tillträde. Situationen har emellertid eskalerat, och områdena har under åren blivit ännu mer autonoma med egen kultur, religion, språk, lagstiftning, och där den självutnämnda ledningen till och med kan utlysa utegångsförbud.
Vi ser både en mental, men även en fysisk uppsplittring av landet.
Oavsett om politiker och myndighetspersoner erkänner det eller ej, så lider Sverige av storskalig korruption, där slöseriet med skattemedel knappt ifrågasätts längre.
De flesta svenskar vet att det enorma skatteuttaget inte går till nödvändiga saker längre, utan ofta används som ett hån mot medborgarna, där politiker bygger storskaliga ofta dyra och tillika misslyckade projekt som ska sätta kommunen på kartan eller nyttjas till godhetssignalering.
Den ekonomiska friheten är kraftigt begränsad i landet. Medborgarna saknar kontroll över 50% av sin inkomst, dessa konfiskerade pengar kan likväl användas mot dem och mot deras intressen.
Många inser inte att det är folkhemmet och högskattesamhället som bidragit till de stora förändringarna i landet. Utan statens enorma skatteintäkter skulle omstöpningen gått mycket långsammare, eller inte alls.
Det pratas ofta om att svenskarna måste väckas, att det är ett sovande folk osv. Många frågar sig också när svenskarna ska ställa sig upp på barrikaderna, att det snart är dags, att det måste hända något nu.
Många väljer att vara tysta, låtsas som ingenting, försöker anpassa sig, och hoppas att saker och ting löser sig på något sätt. Och det är oftast detta förhållningssätt som det stora flertalet söker, eftersom man inte vill utsätta sig själv eller sin familj för onödiga risker.
Blotta tanken om att behöva hålla tyst för att inte riskera sitt yrke, sin sociala position eller utsätta sina närmaste för faror hade varit befängd för några år sedan.
Svenskarna har varit vakna hela tiden, och år efter år har de röstat på partier med varierande grad av radikal agenda. Och här räknar jag även in stora delar av borgerligheten, samt det parti som som säger sig bevaka svenskarnas intressen. Se hur dessa partier står i frågan om skatter, och samhället i stort, ingen avviker från den generella socialdemokratiska samhällsbilden.
Gällande frågan vem som blivit lurad, eller vem som lurat vem, så kan vi konstatera att väldigt få kan klappa sig för bröstet och förklara sig oskyldiga.
