David Cameron var närmast ensam om att rösta emot nomineringen av Jean-Claude Juncker. Förutom Ungerns motsträvige Viktor Orban, så var alla för den att Luxemburgiske kristdemokraten skulle bli kommissionens nye president.
Juncker är känd för sin maktfullkomlighet, arrogans och vilja att bygga vidare på det överstatliga EU-bygget. Något som inte alla länder vill böja sig för, framförallt inte UK, vars befolkning förväntas överstiga Tysklands om några år, och vars ekonomiska kraft tillika också växer.
Det finns en rad olika scenarion kring ett brittiskt utträde.
Antingen att UK blir ensamt och isolerat, svårt att tänka sig iof med tanke på landets utveckling i stort.
Eller att UK:s sorti stärker Tysklands makt, och att tyskarna allt mer blir EU:s ledare och språkrör. Makten flyttas till Centraleuropa.
Eller så skulle ett brittiskt utträde leda till splittring, att även andra länder skulle lämna EU. Om Cameron kastade in handduken tror jag möjligen även att Ungern skulle se över sitt medlemskap, så även Cypern, som är en gammal engelsk kronkoloni och har gemensam historia.
Samt några andra länder i norr, kanske Nederländerna, Danmark, möjligen även Finland som ibland sätter sig på tvären.
Även det svenska medlemskapet skulle skakas om en smula, vi har ju starka band till britterna och den anglosaxiska kultursfären.
Sen har vi ju Grekland och Portugal, och de kan välja att hoppa av beroende på den ekonomiska läget.
Förmodligen skulle resten av länderna fortsätta EU-projektet med lättare fötter, men det skulle aldrig mer vara EU. Idén om ett enat Europa skulle få sig en riktig känga.
Camerons löfte om en folkomröstning rycker närmare.
Bubblare i EU-debatten är Skottland, som ska rösta om självständighet i år; hur det påverkar UK:s roll i EU är svårt att sia om.
Andra oförutsägbarheter är konflikten i Ryssland och Ukraina, som trappades upp efter nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet. Våra kära EU-politiker skulle mycket väl kunna nyttja konflikten till att stärka EU:s gemensamma slagkraft och skapa ett gemensamt försvar. För medborgarnas säkerhet, så klart.
Sen är det bara en tidsfråga innan något EU-land går på en ekonomisk landmina igen, en numera välkänd aspekt av eurons och finanspolitikens biverkningar. Hur detta sköts kommer givetvis att påverka unionen. Att försöka sig på en s.k haircut som på Cypern är nog inte att rekommendera i något större EU-land, det skulle kunna bli riktigt stökigt.
Framväxten och organisationen av EU-kritiska partier är också en viktig aspekt. Ju fler och större de blir, desto svårare blir det att styra EU-skutan i kommissionens riktning.
EU-kommissionen har ett mål i sikte som vi vanliga medborgare inte har en aning om, och de verkar inte heller vilja tala öppet om det. Vi får helt enkelt se var vi hamnar.
När vi köpte biljetten stod det EG på den. Nu står det EU. Vad det står i framtiden får vi se.
Det är en enkelbiljett utan möjlighet till ombokning. Dyr var den också.
