På morgonen den 7:e oktober attackerade den palestinska terrorklassade organisationen Hamas södra Israel, med utgångspunkt från Gazaremsan. Beväpnade förband tog sig in på israeliskt territorium, tusentals robotar avfyrades, och det israeliska luftvärnet mäktade inte med att skjuta ner alla. Våldet mot civila israeler väckte avsky hos många i västvärlden, och dåden fördömdes av många politiker.
Anfallet överraskade israelerna, vilket framstår som egendomligt, då den israeliska underrättelsetjänsten räknas till en av de främsta i världen. Hamas attack bör ha föregåtts av lång planering och logistik. Dagen efter svarade emellertid den israeliska armén med kraftigt bombardemang av Gazaremsan, och vi ser ännu en gång ett regelrätt krig i Mellanöstern
Det politiska kommentarsfältet är som vanligt uppdelat utifrån ideologi, vänstern försvarar och till och med hyllar Hamas, medan högern försvarar Israel.
Israel som är ett erkänt och demokratisk land har förstås rätt att försvara sina medborgare och slå tillbaka mot angripare. Medan de som hyllar Hamas menar att Israel gått över sina befogenheter och agerar ockupationsmakt och erövrare även inne på palestinskt territorium, som de beväpnade nybyggarna på Västbanken vilka får eskort av den israeliska armén. Hamas attack är på detta sätt befogad, och det palestinska folket har rätt att slå tillbaka mot ockupationsmakten.
Vidare menar Israelvännerna att det bott judar i området i tusentals år, och att det faktiskt är araberna som är ockupanterna, att israelerna har rätt att återta sitt territorium utifrån historiska krav. Israelerna gör inget mot araberna som araberna inte gjort mot dem. Israel är det judiska folkets land, kort och gott.
Medan araberna i området, som kallar sig palestinier (egentligen ett annat pre-arabisk historiskt folk) menar att de har de-facto rätten på sin sida; att de har brukat åkrarna så länge man minns och att landet är deras.
Man kan också välja att stötta de olika folken på andra mer civilisatoriska grunder. Somliga vill hindra islams utbredning, och väljer då att förespråka Israel, eftersom det är ett västorienterat demokratiskt land med mer uppskattade värderingar. Den judiska närvaron i vår kultur har inte alltid setts med onda ögon. I Österrike-Ungern byggdes det stora ståtliga synagogor och många judar var integrerade i samhället. Efter murens fall har bl.a Ungern återupptagit och byggt starka relationer med Israel. Man får inte glömma att det fanns andra synsätt i Europa, än det som förmedlades av det Tredje riket. Många såg visserligen judarna som avvikare, men ändå som Européer och potenta civilisationsbärare. Muslimer har däremot alltid betraktats som mer främmande till vår kultur.
Medan kritikerna fokuserar på den moderna historien, där rika judar köpte land i det Brittiska mandatet Palestina, sakta bredde ut sig och hårdhänt ockuperade det som senare skulle bli staten Israel. Och som sedan 1960-talet har USA:s stöd, vilket också väcker avsky hos de som ogillar USA och den västliga imperialismen.
En svårlöst konflikt med andra ord. Det vi bör fundera på i dagsläget är den israeliska underrättelsetjänstens oförmåga, vilket väcker en del frågor. Samt den svenska stödet till Palestina, ska skattepengar verkligen skickas till dylika regioner? Och även Hamas våld mot den israeliska civilbefolkningen, det finns lagar även i krig, och i möjligaste mån undviker man civilister. Vi bör inte heller släppa blicken från Ukrainakonflikten, nu när uppmärksamheten riktas mot annat håll.
