Nordiska motståndsrörelsen (NMR) fick drygt 2100 röster i förra riksdagsvalet, och partiet är så nära vi kan komma någon slags fascistisk rasistisk organisation i Sverige. Hotet från vit-maktsfären och arga unga män är måhända något överdrivet.
Miljöpartiet fick desto fler röster. Över 270,000 personer röstade på dem i förra valet, varav många är välutbildade och ingår i den s.k samhälleliga eliten. Och miljöpartiet är knutpunkten för klimataktivism och grön socialism i Sverige.
Ledande företrädare för Miljöpartiet har pratat om att allmänna val bör avskaffas för komma till bukt med de s.k klimatproblemen. Och kanske var det inte bara ett skämt och feltolkning, ty i samma andetag så ville man tillika förändra de ekonomiska systemen, vad det nu betyder?
Miljöpartiet använder sig ofta av ett skrämmande språkbruk. De menar att det inte finns mycket tid kvar, att snart är det försent, vi måste agera nu! Retoriken är genomgående drastisk, alarmistisk och hysterisk, och den påminner om domedagssekters taktik och ordval.
Klimatalarmisterna har hela tiden haft fullständigt fel, se gärna om Al Gores film En obekväm sanning, som är full av felaktiga och överdrivna förutsägelser, ett klockrent exempel på dylik skrämselpropaganda.
Miljöpartiet och dess företrädare tar varje chans de får att klämma åt medborgarna med högre punktskatter och regleringar. Framförallt är det bilismen och flyget som utmålas som fiender. Bensinpriset skjuter i höjden, och större delen av kostnaden är skatt. De gröna inskränker medborgarnas frihet, rörlighet, och begränsar deras liv.
Därutöver förespråkar miljöpartiet en extremt frikostig migrationspolitik som också belastar skattebetalarna väldigt hårt, samt pressar infrastrukturen och skapar sociala problem. Allting med måtta sa redan de gamla grekerna, och det gäller än idag. Miljöpartiet verkar också haft problem med infiltration av islamister.
Många inom den gröna sfären är tillika motståndare till kött och lanserar veganism som ett fullgott alternativ. I klimathysterins allra grumligaste kölvatten har även kannibalism lyfts upp som en möjlighet när resurserna blir knappa.
Högre skatter, mer centralstyrning och kommandoekonomi verkar vara miljörörelsens melodi. Samtidigt som man försöker tänja gränserna med pseudo-progressiva uttalanden, råd och rön. Man tillåter statens makt att växa obehindrat på bekostnad av civilsamhällets. Under dylika förutsättningar blir samhället alltmer repressivt, och den lilla medborgarens rättigheter skuffas undan i syfte att förverkliga ett högre mål.
Vi känner igen receptet från 1900-talets totalitära ideologier. Det är snart bara färgen som skiljer; svart, brunt och rött kan numera även kompletteras med grönt. Miljörörelsen har utvecklats till en fullkomligt galen klimatsocialistisk sekt.
