Grekerna stänger gränsen mot Turkiet med anledning av den nya migrationskrisen i området. Tusentals nya migranter (mestadels unga ensamma män från Mellanöstern) är på väg mot Europa via Turkiet.
Hade grekerna stängt gränserna för 5 år sedan skulle de blivit fördömda av omvärlden, och kallade både det ena och de andra. Fråga Viktor Orban och de andra centraleuropeiska ledarna, som gjorde något liknande efter flyktingkrisen 2015.
Grekerna hävdar någon slags nöd-klausul inom EU-reglementet, och de har tydligen fått medhåll från USA gällande rätten att säkra gränserna.
Vilken tur att det numera finns dylika möjligheter, som uppenbarligen inte fanns för några år sedan. När Centraleuropas ledare fick handla på egen hand för att säkra sina gränser, med mycket bespottan och beskyllningar från omvärlden.
Men det är inte i Ungern som kriminaliteten skjutit i höjden. Det är inte Ungern som har veckovisa bombdåd. Och det är inte ungerska kvinnor som tvekar att gå ensamma efter mörkrets inbrott. Och det är inte Ungern som blir uppdelat, ghettofierat med parallellsamhällen.
Västeuropéerna kommer aldrig att ge Orban rätt för det han gjorde 2015. Trots att Orban var snabbtänkt, logisk och hans handlingskraft var mycket gynnsamt för det Ungerska folket. Nu skyller man på att hans regering är korrupt och att han lägger sig i det privata näringslivet, media etc etc.
Och kritiken kommer mestadels från ett land (läs Sverige) som inte har en författningsdomstol, inget verkligt ämbetsmannaansvar, samt extremt dåliga kontrollinstanser gentemot lagstiftarna. De svenska politikerna missköter konstant sitt land, sina väljare, och underminerar det s.k samhällskontraktet. Ändå tvekar de inte att raljera grovt över andra länders eventuella svagheter.
Pendeln har svängt, men de ansvariga vill inte erkänna det. Okontrollerad massmigration verkar inte längre vara på modet. Vi behöver inte gå i på detaljerna, brunsmetningen, självrättfärdigandet eller godhetsparadigmet. Vi är förbi allt det där. De folkvalda fortsätter att låtsas, inne i sin låtsasvärld. Och det är farligt, när våra ledare ignorerar verkligheten, och istället lever i någon slags bubbla, påhejade av andra bubblor.
