Att hissa den svenska flaggan är en levande svensk tradition. Många stugor på landet har en flaggstång, samt offentliga byggnader, skolor etc. Flaggandet i Sverige har egentligen ingen rent nationalistisk karaktär, utan flaggan markerar ofta helgdagar, högtider o dyl. Att vifta med flaggor betyder ofta högtid inte att man firar själva landet Sverige. Det har överhuvudtaget inte funnits någon ordentlig nationaldag, förrän på senare år; tidigare fanns blott svenska flaggans dag som inte ens var en helgdag.
Hursomhelst, steget från att stolt vifta med flaggor till att införa flaggförbud, kan tyckas långt, och måhända ganska märkligt. Men så är det, några skolor tänker införa flaggförbud på avslutningen. Motiveringen är att flaggviftningen kan missbrukas, när exempelvis invandrarelever viftar med sitt lands flagga, och svenska elever viftar med sina, som i en slags motdemonstration.
Kissnödigt? Ja, kanske. Men svenskar är måhända lite kissnödiga. Att sjunga nationalsången anses av vissa också vara kontroversiellt, likaså musicerande soldater på nationaldagen etc.
Nationalism är svårt i Sverige.
Samtidigt har man mycket att vara stolt över. Jag bor utomlands sedan några år tillbaka och möts med stor respekt när jag talar om att jag är svensk medborgare.
Sverige och den svenska flaggan har bra rykte utomlands. Många tänker på demokrati, fred, frihet, solidaritet och ett välfungerande och tryggt samhälle.
DET är vad den svenska flaggan symboliserar, ifall någon glömt bort. Och det kan alla som bor i Sverige vara stolta över, både infödda och invandrare.
