Just nu är det sommar på Antarktis, och under en av de varmaste dagarna på kontinenten så är det ca -40° i inlandet och ca -10° runt kusterna. På vintern blir det givetvis ännu kallare, man har uppmätt köldrekord 2013 på närmare -90°. Havsvatten har en fryspunkt på ca -1 till -2° så det är inte någon större skillnad mot sötvatten.
Antarktis är förmodligen en av de mest ogästvänliga platserna på jorden, och kontinenten har ingen inhemsk befolkning, det finns inga människor där förutom personalen på de internationella forskningsstationerna. Det är helt enkelt för kallt för att hysa normalt mänskligt liv.
Ändå får vi höra att isen smälter i allt snabbare takt på Antarktis när vi läser gammelmedia. Och jag har lite svårt att förstå hur det går till, när det är så extremt kallt. Andra källor säger det rakt motsatta, att isen och glaciärerna snarare ökar på kontinenten. Och det låter ju mer logiskt, om man tar hänsyn till att vatten fryser vid ca -1°.
Ibland tror man nästan att naturlagarna satts ur spel. Att isen smälter och jorden går in i ett katastrofscenario, trots att förutsättningarna inte existerar. Och nog är det så att klimathysterin har börjat leva sitt eget liv. Al Gores film ”En obekväm sanning” visade sig inte alls vara sann. Flertalet av hans förutsägelser slog inte in, utan de visade sig vara våldsamt överdrivna. Filmen förtjänas att ses igen 13 år efter att den visades första gången.
Och ögruppen Maldiverna har inte alls slukats av havet, så som förutspåtts flera gånger tidigare. Däremot har önationen fått bidrag från diverse länder just på grund av det alarmistiska budskapet, men inget har hänt trots decennier av varningar. Öarna står kvar som de gjort i tusentals år.
Alarmismen har istället visat sig vara en lukrativ industri, för att söka pengar till diverse behjärtansvärda projekt. Och skamsna givare står på kö för att donera pengar till de utsatta nationerna. Men vi måste alltid vara beredda att ställa allt på huvudet. Tänk om teorierna bara är halvsanningar, gissningar eller ren och skär lögn? För inte så länge sedan mätte man skallar och ordinerade blodiglar för diverse åkommor. Vetenskapen är ofta splittrad, svårtillgänglig och tillhandahåller en mängd olika rön, vilket kan vara svårt att ta till sig för gemene man. Vad är då alla våra ansträngningar, energiskatter och bidragspengar värda? Ingenting. Fanatism är inte vackert, vare sig syftet är gott eller ej.
