I en värld där det enda fasta värdet är de ständiga förändringarna, vilka ska man då fråga till råds? Vilka ska man tala med för att förstå och bli mer medveten om sin samtid?
Fråga ungdomarna, är ofta det svar som ges. Ungdomarna är morgondagens människor, de besitter den magiska kunskap som hör framtiden till. De anar eller känner till saker vi gamlingar inte fattar. De utgör vägen till förståelse. De är framtiden.
Och så här har det varit sedan 1950-talet. Då började den så kallade ungdomsrevolten, där en stor andel unga människor för första gången i historien hade pengar, och kunde köpa exempelvis en bil. De hade helt enkelt råd att vara unga och slösa bort sina liv på ingenting under några år. Självförverkligande kallas det för ibland. Introduceringen av p-pillret, den sexuella frigörelsen och kvinnorörelsen eskalerade trenden, likaså händelserna 1968 och vietnamrörelsen.
De var de unga som styrde samhällstrenderna, de hade den rätta kläderna, musiken, attityden och även den rätta politiska vinkeln, som alltför ofta drog åt vänster.
Så här hade det inte alltid varit. I gångna tider tillfrågades ofta de äldre för råd och visdomar. I vår europeiska kultursfär fanns det ofta ett äldres råd som styrde i bakgrunden. I antikens Sparta kunde gamlingarna till och med avsätta kungarna om så behövdes. Gamla människor hade lång livserfarenhet, och det var naturligt att fråga dem om råd. Men detta förändrades i vår värld, där allting hela tiden är nytt, nytt och nytt. Det finns ingen plats för gamla gaggiga gubbar.
Eller låter vi oss luras av den högpolerade ytan? Bakom allt glitter så kanske världen egentligen är densamma som förr om åren? Vi har samma slags konflikter, krig, politiska rävspel, och även den tekniska utvecklingen verkar ha avstannat en smula.
Så varför ska vi fråga ungdomarna om morgondagens trender, klimatet, musiken och politiken? De är ju så unga, de har väldigt begränsad erfarenhet av livet. De kan ju nästan ingenting.
Att fråga ungdomen till råds bör därför betraktas som något mytiskt, magiskt och närmast religiöst. Det är en slags reningsritual innan vi dyker ner i framtidens grumliga hav. Och kanske bör vi sluta fråga dem?
