Västeuropéer har länge närt en slags misstänksamhet och ibland avsky mot allt öster om Berlin. De oändliga stäpperna och de galna hästfolkens land, ociviliserat, ogästvänligt, försupet och avlägset.
Av skilda skäl har vi ett flertal gånger angripit och försökt att tämja de vilda folken därborta. Napoleonkrigen, Krimkriget och andra världskriget har bjudit på stöveltramp från väster, och det har inte alltid slutat väl ur vår synvinkel.
Därutöver får vi inte glömma att det också funnits vänskapsband mellan exempelvis Frankrike och Ryssland, och även från Österrikiskt håll. Rysshatet är inte konstant, det har skiftat och förändrats över tid. De gamla kungahusen var ofta släkt med varandra, och där fanns en ömsesidig respekt.
Vi noterar också motvilligt att ryssarna inte är helt efterblivna; den första satelliten skickades upp av ryssar, likaså den första människan i Rymden. Ryssarna är duktiga på rymdfart, atomkraft, militärteknologi och tung industri. Ibland måste vi erkänna de här sakerna, men vi glömmer och förminskar gärna.
Dagens Rysshat är lite speciellt, då man kallar folket från Moskva för elaka orcher, medan Kievborna är ädla alver. Och det är ju löjligt, eftersom alla borde framstå som opålitliga ryssar, åtminstone för oss som upplevt det kalla kriget. Distinktionen mellan Ukraina, Vitryssland och Ryssland ur ett kulturellt perspektiv kan betraktas som vagt, och som ett modernt påfund, även om de är separata självständiga länder. De är ju alla ryssjävlar.
Ur ett rysshatande perspektiv är det lite enfaldigt att heja på den blågula ryssen men hata den rödvitblåa. Allt öster om Berlin är barbari, att försöka sortera barbariet kan ur ett antropologiskt perspektiv vara intressant, men inte ur ett rysshatande perspektiv. Att kalla de som föredrar Moskva för vatniks, putimkramare, rysstroll osv är lite sinnessvagt. Som sagt, de är ju alla ryssjävlar. Och även den som gillar Kiev eller Minsk är en rysskramare och potentiell förrädare.
När inbördeskriget är över och Moskva pacificerat Kiev, så kommer det att gå några år, de bägge ryssfolken kommer slutligen att förbrödras över vodkaflaskan, och då kommer västmakterna som lurat dem att slåss mot varandra (sant eller ej) framstå som den verkliga fienden. Och det ryska imperiet kommer att vara ännu större, samt med vänner som Kina, Indien, Iran, Saudiarabien och Brasilien. Den som 2014 (eventuellt) lurade de bägge ryssfolken till fiendskap borde ha funderat några varv till.
