På ett plan så är alla människor olika. Alla 8,2 miljarder personer på jorden är unika individer med unika genetiska uppsättningar, undantaget enäggstvillingar då förstås, men annars är vi alla olika. Både vad gäller kroppslig beskaffenhet, åsikter, tankar och idéer.
Och jag tror de flesta håller med om detta. Vi är alla verkligt unika.
Sen finns det också saker som förenar oss, det kan vara kultur, tradition, religion och annat. Vi ser att alla jordens unika individer ibland, men inte alltid, beter sig på liknande sätt. Man dricker te på ett sätt i Japan och på annat sätt i England. Man hälsar på olika sätt i Myanmar och Kalifornien. Olika ämnen diskuteras på olika platser, och vi har olika manér, rörelser, ton samt skilda vanor och ovanor.
På ett ytligt plan kan man notera att maten, kläderna, språken och husen skiljer sig åt runt jorden, men det går djupare än så. Ibland skrattar vi till och med åt olika saker, och har väldigt svårt att förstå varandra, inte bara på grund av språket, utan även på grund av sättet att framställa frågor, svar och lösningar. I vissa länder är det oartigt att tala direkt och uppriktigt, samtalet bör lindas in i artighetsfraser och en specifik språkdräkt. Medan tydliga kortfattade redogörelser uppskattas på andra platser.
Nåväl, vi ser snabbt vad som förenar och vad som inte förenar. En viss grupp människor beter sig på ett specifikt sätt på grund av kultur och tradition. För en utlänning är det ofta lätt att se, och man gör generaliseringar. Exempelvis, i vissa länder äter man med händerna, i andra länder med pinnar eller med kniv och gaffel. Det betyder inte att precis alla i landet X äter med händerna, men att tillräckligt många gör det för att vi kan se en trend, och att vi noterar fenomenet.
Hjärnan är inte kapabel att räkna ut huruvida det rör sig om 90% eller 80% som ägnar sig åt detta. Vill man veta exakt så bör man göra en statistisk undersökning, där man frågar ett visst antal människor och därefter redogör för sin analys. Då vet man lite mer exakt, och kan säga att i land X så äter 81% med händerna. Som ett exempel.
Sen har vi några personer som tycker att sedvänjan att äta med händerna inte är lämplig. Det är ohygieniskt och ser illa ut, tycker de. De vill inte dela traditionen, och kanske till och med undviker att åka till länder där man äter på dylikt sätt. I övrigt så gör de ingen stor sak av det.
Ytterligare en grupp tycker att vi ska uppmuntra personerna i land X att sluta att äta med händerna, för det kan sprida sjukdomar och annat. De vill aktivt påverka folket att ändra sina matvanor. De samlar in pengar, håller tal och bedriver kampanjer.
En tredje grupp tycker att det är så motbjudande och smittsamt att äta med händerna att invånarna från land X inte ska tillåtas att besöka land Y. De yrkar för att de ska stoppas vid gränsen. Givetvis vet de att enbart 81% äter med händerna i landet, det har ju den statistiska undersökningen visat, men det är enklare att bara stoppa alla vid gränsen, eftersom det blir svårt att kontrollera huruvida de äter med händerna eller ej. Man drar alla över en kam, för enkelhets skull.
Den fjärde och sista gruppen vill så gärna respektera de som äter med händerna, så de bestämmer sig för att inte låtsas om de eventuella problemen med hygien, smittrisker etc. De tycker att risken är liten i förhållande till obekvämligheten med att förarga dem, eller få dem att känna sig dumma. Man bör respektera folks kulturer och särart, så långt det bara går, tycker de.
De olika grupperna kan ibland komma i konflikt med varandra. Den tillåtande och respektfulla gruppen kan ibland nedvärdera smittrisker och hygieniska problem för att framstå i bättre dager. Medan den kritiska gruppen kan överdriva farorna för att få fram sin respektive poäng.
Tvisten i sig själv innebär inte att eventuella problem bör negligeras. Risken för måttlig smittspridning finns kvar. Och även problemen med social acceptans, då folk från vissa kulturer får äckelkänslor när de ser andra äta på ett ovanligt sätt. Det anses inte socialt acceptabelt.
Vad kan man göra för att överbrygga dylika kulturella skillnader? Vad kan vi göra för att komma vidare?
Blotta tanken om att överbrygga och komma vidare är tillika en social konstruktion, eftersom det finns vissa som faktiskt inte vill se någon som äter med händerna, och framförallt inte vill äta med händerna själv. Man kan ju inte tvångsövertala dem att acceptera fenomenet?
Men ju längre tiden går, kanske kan barnen till de som äter med händerna, pinnar eller gaffel komma överens i framtiden, när de lärt sig att acceptera varandra olikheter? Tiden kan överbrygga kulturella problem. Och vi lär oss leva med varandra.
Eller så äter vi utifrån vår egen sociala kontext, utan att ta hänsyn till hur andra äter. Finns det en övertro på jämkning och konsolidering när det egentligen inte behövs? Anpassning för anpassningens egen skull? För att vara artig, trevlig och inte skapa dålig stämning? Till den milda grad att man själv börjar äta med händerna, trots att man egentligen tycker att det är äckligt?
Då har man nedvärderat sina egna matvanor, sin egen känsla av komfort, hygien och sociala normer, för att passa in i en annan större gemenskap. Och det kan vara värt det. Människan är ett socialt djur. Och det obehag vi tidigare upplevt kan försvinna snabbt när vi vinner sociala poänger och kan klättra i populäritet. I ett bredare perspektiv är det förmodligen så kultur och seder skapas. Många av oss vill framför allt passa in. Och även detta måste i viss mån förstås och respekteras.
