Vår nuvarande geologiska epok kallas för Holocen, och den påbörjades för ca 11,700 år sedan. Holocen är en interglacial, dvs en värmeperiod mellan istiderna. Epoken har redan haft sin maximala utsträckning, vilket inträffade någon gång under bronsåldern, och nu kommer det gradvis att bli kallare, tills inlandsisen åter täcker Norden och Tyskland ända ner till Schweiz. Det här tar förstås tusentals år, men den gradvisa nedkylningen kommer förmodligen att märkas under nästföljande millennium. Kanske redan om några hundra år? Eller rent utav tidigare än så?
Det är svårt att säga hur en istid blir till, och exakt hur snabbt det går. Vi kan nog förvänta oss att perioder av kyla och värme avlöser varandra, men den långsiktiga utvecklingen går mot ett kallare klimat.
Koldioxiden i atmosfären kommer inte att ha någon större påverkan, ty jordaxelns lutning och avståndet till solen är de absolut starkaste orsakerna till jordens klimatväxlingar. Den övergripande bilden handlar om att vår värmeperiod går mot sitt slut, och att en rejäl nedkylning står för dörren.
Vad bör då folket i Norden göra? Bör vi redan nu förbereda oss på ett kallare klimat, kanske borde vi rent utav flytta till varmare breddgrader?
De flesta är medvetna om att det här är väldigt svåra frågor; hur flyttar man miljontals människor till sydligare länder? Kan den svenska nationen ens fortsätta att existera under de här förhållandena?
Ofta gömmer man sig i resonemanget att det kommer att ta många tusen år innan vi påverkas. Man skjuter problemet på framtiden, och hoppas att problemet ska lösa sig organiskt, att folk flyttar långsamt över många år, och det kommer att ske naturligt. Frågan landar ofta i s.k foliehattsdiskussioner och konspirationsteorier. De flesta vill inte ens fundera över saken. Den kommande nedkylningen är inte något som ingår i den allmänna samhällsdebatten.
Sverige har existerat som en nation i knappt 1000 år, och landet har en historia och mytologi som sträcker sig längre än så. Vissa andra länder som Grekland, Persien och Indien har ännu längre historiska anor. Kanske är 1000 år inte en så lång tid egentligen?
Nedkylningen kommer förstås att bli mer påtaglig i ett land som redan har ett kyligt klimat. Livet i Norra Sverige har alltid varit begränsat av årstidernas växlingar, hur kommer invånarna att tackla ännu kallare och mer utdragna vintrar? Hur lång tid kommer det att ta innan det blir omöjligt att bo i Norrland, och klimatet i Stockholm påminner om dagens Kiruna?
Det finns förstås olika sätt att betrakta det här problemet, det ena har vi redan varit inne på, att låta tiden ta ut sin rätt och utgå ifrån att folk flyttar långsamt och organiskt under seklernas gång. I det här scenariot finns det en stor risk att svenskarna assimileras in i andra kulturer och långsamt slutar att existera som ett eget folk.
För att vara säker på att behålla folket och den nationella särarten (om det finns ett intresse för detta) så bör man redan nu förbereda sig för en mer organiserad flytt. Det handlar om att säkra ett territorium där det svenska språket och kulturen kan vidareutvecklas utan att tas upp av någon annan kultursfär. Jämför med Amerikasvenskarna i Minnesota där svenskspråkiga tidningar slutade att distribueras i början av 1900-talet, sakta glömdes språket bort. Och man blev en del av majoritetskulturen, där blott accenten och några få högtider skvallrar om att en annan kultur befolkat platsen tidigare.
För att behålla svenskheten så behövs det ett nytt svenskt land, och inte bara en slumpvis utvald säker hamn att fly till. Kanske vore bildandet av en svensk koloni upplyftande och berikande för många svenskar? Ett stort äventyr och livsprojekt som lyfter blicken från vardagsproblem och tristess. Något som kulle kunna ena åtminstone delar av nationen.
Rent praktiskt går det till så att staten eller privatpersoner köper landområden i varmare regioner. Enklast vore att köpa obebyggd stäpp eller ökenmark, som i dagsläget borde vara billigt, men som under det kommande årtusendet blir allt mer attraktivt och bördigt. Inom området utvecklas en fristat med modern infrastruktur, samt regleringar och en skattemodell som uppmuntrar svensk invandring.
För att sätta planen i verket krävs det förstås karismatiska ledare och framförallt investerare, något som man inte borde lida brist på i ett av världens rikaste länder. Kanske kan ett dylikt projekt locka mer än de traditionella investeringsportföljerna? Ett unikt tillfälle att göra ett historiskt avtryck, och bli en av grundarna till det nya landet.
