Det har visat sig vara en ganska dålig strategi att utmåla arabvärlden som västs primära fiende. Dels måste vi hålla oss på god fot med dem pga av oljan, och dels utgör de egentligen inget större hot förutom enstaka terrordåd samt flyktingströmmar (delvis orsakat av västs krigföring) som visat sig bli en tung utmaning för Europa.
Kapprustning, konkurrens och tävlan kräver tyngre industrier och diversifierad ekonomi, något som Mellanöstern i mångt och mycket saknar. Att jaga milismän på flaket till en Toyota Landcruiser med patriotrobotar blir i längden fullkomligt patetiskt.
Väst måste hitta en bättre fiende, en bättre rival, och som det ser ut nu så är Kina den bästa kandidaten.
Det handlar om ett stort land, ett verkligt imperium, som dessutom under några få decennier gjort sig till en utomordentlig industrination. De tillverkar allt och dessutom till ett lägre pris. Produkterna översköljer världsmarknaden och konkurrerar ut många industrier i väst.
Länge trodde vi att vår lott var att bli industrilösa, och istället bli länder som fokuserar på idéer, innovation och formgivning. Men sent omsider insåg vi att många industrier visst kan behållas, särskilt med tanke på att även de kinesiska lönerna går upp, och att de inte alltid är praktiskt att utlokalisera tillverkning.
Kina är dessutom en diktatur, som manipulerar både sin valuta och marknad. Det visade sig vara svårt att idka frihandel med ett dylikt lömskt land. De lurade skjortan av oss. Flera gånger om.
Kanske är det lika bra att rikta den stora kanonen mot Kina istället för Mellanöstern och Ryssland? Kina är på många sätt en bättre fiende.
Landet är avlägset, totalitärt, de respekterar inte de mänskliga rättigheterna och deras kultur skiljer sig rejält från vår.
Och som lök på laxen, om USA lyckas utmanövrera Kina från den industrinationella spelplanen genom att de hamnar på rutan ”recession”, ”kris” eller ”höga tullar” – då blir USA än en gång världens mest lysande industrination. Redan nu har de flesta amerikanska delstater högre BNP än våra västeuropeiska länder. Det krävs inte särskilt mycket för att den väldiga örnen ska lyfta till ännu högre höjder.
Putins Ryssland är en långt mindre spelare, vars befolkning är extremt gles i förhållande till landets storlek, samt att dess ekonomi är medioker i sammanhangen. Ryssarna skulle fungera bättre som en resurs eller partner, därför tror jag fortfarande på en trevare från Trump, där länderna försonas och man hittar på någon slags fredsuppgörelse gällande konflikten i Ukraina. I värsta fall ignorerar man Putin, ty han är i dagsläget inte så betydande eller viktig.
Men det allra bästa scenariot för väst vore ju om både Ryssland och Kina splittrades i mindre delnationer, så att de väldiga multinationella företagen kunde sätta tänderna i bytet och fördela det sinsemellan. Nu är fortfarande en stor del av världen otillgänglig för de stora drakarna, på gott och ont. Total dominans kanske ingen vinner på i längden?
