Tio steg till fascism eller tio steg till terrorism. Detta är svaren på den något kryptiska och ganska obemärkta frågesport jag anordnade för några dagar sedan.
Jag fascineras av ideologier på glid, det behövs ganska lite för att man ska tappa fotfästet, en liten tankevurpa räcker. När kommunisten plötsligt ”inser” att alla kapitalister är judar, armenier eller mameluker – ja, då är han inte kommunist längre, utan någonting helt annat. Steget från att vara vilsen till att vara förlorad är inte långt.
Är det blott en akademisk lek med ord? Inget som påverkar den verkliga världen?
Ideologier på glid är inget nytt, de har påverkat oss alla, och den värld vi nu lever i. Kommunisterna i Sovjetunionen genomförde omfattande progromer på 20-talet. Undrar vad Marx, som var av judisk börd skulle ha tyckt om det? Stalin planerade judeförföljelser strax innan han dog, trots erfarenheterna från andra världskriget. Obegripligt? Fascismens fader Mussolini var socialist till 30-årsåldern, innan han en vacker dag tog på sig en svart skjorta. Vad tänkte han? Hitler gillade storvulna socialistiska arbetsmarknadsprojekt, men bytte ut klasskamp mot raskamp. Islamistiska Hizbollah gör hitlerhälsning och vill förinta inte bara Israel utan även judarna; hur Koranen och Mein Kampf har hamnat bredvid varandra i bokhyllan är ingen akademisk fråga. Flera svenska vänsterdebattörer och bloggare är farligt nära att i stridens hetta trilla över i antisemitism, avskyn mot kapitalismen, USA och Israel tar sig stundtals märkliga uttryck.
När man väl har gjort den ideologiska tankevurpan står världen vidöppen, och det finns ett helt smörgårbord med konspirationsteorier att välja och vraka ifrån. Därefter följer några steg till – att omsätta sitt hat till handling. Ytterst få tar detta steg, och det ska vi vara glada för.
Kan ett helt land hamna på glid, är det möjligt i dagens upplysta och välorganiserade it-nationer? Är det tillika möjligt att ett land som Sverige förvandlas till en fasciststat? Vi har en stark kultur av öppenhet och yttrandefrihet, fascistomvandligen är därför inte möjlig förrän vi står inför ett faktiskt eller inbillat hot. Politikerna måste få med sig folket, vi måste bli så rädda att vi offrar den lilla frihet vi har. Därefter finns en utstuderad shoppinglista över vad som krävs, för att sakta men säkert kväsa medborgarna. Detta händer i USA, där har man tagit de första trevande stegen till en hårdare och mer sluten nation. Det yttre hoten är projicerade, undantagslagarna finns, extraordinära fångläger finns.
Hur många trappsteg kommer amerikanerna att ta? Kommer de att gå hela vägen ner? Ryssland är också på väg. Kina bejakar marknadsliberalism, men verkar i övrigt ha svårt att tyda den frihetliga instruktionsboken. Frankrike under Sarkozy har svängt, de börjar också skönja hot och hotbilder. Storbritannien följer USA, och resten av västvärlden tittar på. Märkliga tider stundar. Det märkliga är kanske inte att ett och annat land svänger av från den politiska medelvägen, utan att ALLA stormakter antingen är nere i diket, eller håller på att trilla ner.
—
Intressant? Andra bloggar om: samhälle, politik, USA, terrorism, fascism
