Inte ens en procent av svenskarna är så förmögna att de kan leva på räntan av sina tillgångar. Klyftorna har utjämnats, alla är lika rika – eller fattiga. Tanken att spara ihop till en buffert, som man kan leva på efter sitt yrkesverksamma liv, existerar inte. Vi är extremt beroende av staten och de bidrag/pensioner som pytsas ut med jämna mellanrum.
Vi ska inte heller vara förvånade över att så få nya framgångsrika storföretag ser dagens ljus, ty det är ju folk med kapital som oftast förverkligar dessa idéer, till gagn för så många. Sverige erbjuder knappast någon god mylla för den entusiastiske entreprenören; det finns så många andra länder, så många andra tjocka plånböcker – redo att satsa på goda idéer. Till gagn för några andra, i ett annat land.
Det är utan tvekan rättvist och korrekt. Ära den som äras bör. Medan vår valuta numera devalveras långt under våra grannländers, sitter vi stolta och strama och lever på minnet av fornstora dagar. När det fanns ett varv i varje hamnstad och bilfabrikerna samlades i klungor runt moder Sveas yppiga barm. Det var helt enkelt bättre förr.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, kapital, rik, rikedom, förmögenhet
