Sökande och självförverkligande är modernismens och postmodernismens religion. Fenomenet är nyare än vad vi tror, en milstolpe var när Beatles åkte till Indien och besökte Maharishi Mahesh Yogi. Karaktärer som Crawley, Rasputin, Lovecraft har också satt sina spår, tillika eliten i 30-talets Tyskland som var fascinerade av germansk mytologi, ockultism, new age, vegetarianism etc. Kanske kan vi söka kopplingar tillbaka till Frimurarorden och andra liknande sällskap. Idag är det inget konstigt att kända personer vurmar för Dalai Lama, Kabbalism, Spirit cooking etc. Det finns ingen hejd på det kreativa sökandet i alla väderstreck.
I detta sökande finns det också en stark portion eskapism, som vi bland annat kan hitta i JRR Tolkiens sagovärld, hos George Lucas jediriddare, Stephen Kings parapsykologiska världsbild och Dan Browns mysterier. Serietidningsförlaget Marvel har också bidragit till denna kreativa verklighetsflykt, även tv-serier som Star Trek, Twin Peaks, Game of Thrones etc.
Under senare år kan man se en trend att folk återvänder till kotolicism och ortodoxi. Man återupptäcker sin gamla religion, likt Paulo Coelho som söker världen runt och hittar skatten på sin egen bakgård. Om detta är en bestående trend eller blott en del i det allmänna sökandet återstår att se.
Att ägna tid och tanke åt fädernas nedärvda religion har inte alltid varit lika kittlande, när man kan ägna sig åt ständigt sökande – och eventuellt hitta sig själv. En dag man kanske hittar sanningen, bakom nästa vägkorsning, klippsprång eller glänta. Få är lyckligt ovetande, och nöjda med det.
