Många av våra rättigheter anses ha vunnits via civil olydnad. Metoden är fredlig och betraktas ibland som en slags överrättslig åtgärd för att obstruera mot osunt maktutövande. Det kan handla om att vägra lyda vissa lagar, eller att utan våld och blodspillan försvåra ogynnsamma samhällsförändringar. Under vissa omständigheter anses det till och med vara folkrättsligt rimligt att störta en tyrann.
En hypotetisk fråga: Vad tror ni om att sluta betala skatt? Tills politikerna tar sig i kragen och sänker skatten och använder den till viktiga och allmänna saker?
Många klagar på politikerna, vissa är väldigt arga, andra uppgivna och deprimerade. Men notera att politikerna skulle inte kunnat göra så mycket skada, om de inte hade så mycket pengar till sitt förfogande. Skattepengarna är blodet i den väldige drakens kropp. Och i Sverige betalar vi extremt hög skatt, och därmed ger vi politikerna extremt mycket makt att förändra samhället.
Det största problemet med skattevägran är nog att det är omständligt pga källskatten, skatten dras ju av per automatik. Egenföretagare är de enda som har en praktiskt möjlighet att strunta i att betala skatt.
För löneslavar så kanske olydnaden kan bestå i att fiffla maximalt med deklarationen? Om 100.000 personer nolltaxerar samtidigt så blir det jobbigt för skatteverket, men några återbetalningar lär förmodligen inte ske.
Företagen som drar av och betalar in källskatten bör vara med på noterna, och pengarna kan betalas in på ett neutralt bankkonto under överseende av en jurist. Med löfte om att pengarna skickas till skatteverket den dagen de blir rättskaffens. Specifika krav ställs om en förenkling av skattesystemet, lägre skattesatser, samt att pengarna ska användas till rimliga saker. Man ställer krav, och vi bildar en organisation som förhandlar med regeringen.
Hur skulle statsmakten se på detta? Skulle tilltaget betraktas som tillbörlig civil olydnad – vilket folket har rätt till när politiken har urartat – eller skulle skattevägrarna få dryga böter och hamna i fängelse? Men statsmakten kan inte straffa alla, någonstans blir uppgiften dem övermäktig. Det handlar i slutänden om vilja och uthållighet.
