Enligt etablerade källor dog det ca 6 miljoner judar i andra världskriget, som en direkt följd av nationalsocialisternas folkmord, enligt USHHM eller Yad Vashem. Beräkningarna bygger på data från många olika länder och källor. Och för att reda ut det hela kanske det är lättare att fokusera på ett land i taget.
I exempelvis Ungern bortfördes och mördades 564,507 judar av totalt 825,007 judar i landet. Det märkliga är att när vi betraktar den ungerska demografin under den tiden så räknar man inte fler än ca 139,041 judar i det återförenade Ungern 1941. Det är en skillnad på närmare 600%.
Beräkningarna tar inte in skillnaden mellan vad som betraktades som jude i Tyskland och Ungern. I Ungern räknades judendom som en religion, medan tyskarna betraktade det som en ras. Alltså fanns det förmodligen många halvjudar, fjärdedelsjudar, sekulära judar, samt judar på flykt som ungrarna eventuellt inte räknade. Och även många av dessa svårkategoriserade personer skickades till förintelselägren 1944 när Ungern ockuperades av Tyskland.
Det finns egentligen inga konkreta bevis utifrån dokument eller kvarlevor som kan ge oss det exakta antalet mördade ungerska judar eller judeättlingar. Kaos rådde i slutet av kriget, arkiv brändes, landet var bombat och ockuperat av röda armén, gränserna ändrades ännu en gång, och ungrare av skilda etniciteter flydde eller deporterades till andra länder. Beräkningarna vilar till stor del på observationer av transporttåg och antalet vagnar. Vi hoppas att förintelseforskarna gjorde ett gott estimat utifrån de fakta som fanns tillgängliga.
Jag antar att vissa läsare blev lite svettiga där, ska han börja ifrågasätta förintelsen? var det nog en del som tänkte. Kanske bäst att sluta läsa nu?
Och nu till själva poängen. Kritik mot förintelsen och ifrågasättandet av antalet mördade judar betraktas ofta som något väldigt suspekt, även om det skulle vara relevant. Min tanke är inte att ifrågasätta beräkningarna, utan blott påvisa att det är möjligt. Vi noterar avsaknaden av exakta dokument och kvarlevor, i ett land där gränser och demografisk statistik ändras, och källorna bjuder dessutom på olika tolkningar av vem som bör betraktas som jude. Det är inte helt lätt att reda ut saken, även om det förmodligen går.
De flesta inser att forskning och vetenskap alltid bör föras i en kritisk, noggrann och analytisk anda. När vi istället stöter på dogmer och heliga teorier, då vet vi att vi har tassat in på religiös eller mytologisk mark. Förintelsen får helt enkelt inte ifrågasättas. Och det finns flera sådana här tabubelagda ämnen i vår kultur, exempelvis klimatet, flyktingfrågan, vaccindebatten och frågan om valfusk i USA. Den som ifrågasätter blir kallad förnekare och betraktas som en suspekt person, oavsett typen av kritik eller källhänvisningar, istället för en sedvanlig saklig debatt.
Den moderna dogmatismen gör sig därmed direkt skyldig till det den säger sig bekämpa, intolerans och vetenskapsfientlighet.
Vi har alltså dessa orörbara kluster av åsikter. De må vara sanna, falska eller mittemellan. Det spelar egentligen ingen roll för diskussionen. Själva poängen är att de är sakrala och inte får ifrågasättas. Tanken är förmodligen att skapa ordning i tillvaron utifrån sanna universella fixpunkter som alla kan enas kring. Ungefär den roll som religionen eller mytologin hade förr i tiden.
Faran är att man löser upp den kulturella väven, och istället bidrar med kaos. Eftersom många ser igenom och inser att sanningarna likväl kan handla om hypoteser, estimat och ibland kanske grova förenklingar. Och då får de gå omkring och låtsas, likt sagan om kejsarens nya kläder, eftersom kritik och omprövning inte är tillåtet. Och ju fler orörbara universella kluster som uppstår – och allt fler människor som låtsas, flera subkulturer och åsiktsbubblor – desto instabilare blir systemet.
I framtiden kommer vi kanske att ha ett samhälle med flera olika lager av sanningar. Graden av initiering beror på viket socialt skikt vi tillhör eller vilken klan vi härstammar från. Och detta synsätt är långt ifrån vetenskapsidealet och meritokratin som vår västerländska kultur är byggd på. Detta paradigmskifte står inte framför dörren, det sker just nu omkring oss.
