J M Barries sagofigur Peter Pan upphör aldrig att fascinera, senast i filmen ”Finding Neverland”, med skådespelarna Johnny Depp och Kate Winslet. Kanske är det den gränslösa fantasin som attraherar våra sinnen; att flyga iväg en stjärnklar natt, till ett land som inte finns, bland pirater, älvor och indianer.
Låter långsökt och tokigt för många vuxna, men en självklarhet för alla barn. Samma slags mystik som i Lewis Carrols ”Alice i Underlandet”. Verkligheten rämnar och vi blir barn igen; för ett ögonblick glömmer vi fakturor, offerter och rapporter. Det där tillståndet mellan dröm och verklighet, där allt kan hända. Våra barn besöker gränslandet ganska ofta, vi vuxna alltmer sällan, kanske aldrig.
Vi är så upptagna med att forsla våra småttingar mellan hem och dagis, byta på dem, bada dem, mata dem osv osv. Ibland glömmer vi till och med att leka med dem. Vi sitter mekaniskt bland leksakerna i sandlådan eller vid gräsplätten – och tänker på annat. När hela världen byter skepnad mitt framför näsan på oss. Vi hör någon spela avlägset på en panflöjt, och doften av saltvatten sticker i näsan, medan knakande ekplank och suckande master avslöjar att en fullriggare snart ska lägga till.
