Kampen mellan Barack Obama och Hillary Clinton i de demokratiska uttagningarna börjar nå sin kulmen. Och det verkar vara Obama som tagit ledningen. Förmodligen blir det republikanen John McCain och demokraten Obama som kommer att slåss om världens tyngsta ämbete, USAs presidenttitel.
Det blir en kamp mellan ung och gammal, svart och vit, rookie och krigshjälte, förnyare och moderat. Det är också en kamp mellan frihandel och restriktioner, då Obama inte är särskilt förtjust i frihandelsavtal, utan snarare förordar tullar och regleringar, för att skydda den amerikanska ekonomin. Detta är synd för omvärlden, då USA fortfarande utgör en av de största enskilda marknaderna i världen, särskilt illa blir det för U-länderna, som gärna vill exportera mer till USA.
McCain å andra sidan, som har en liberalare syn på ekonomi och globalisering, grumlas av sin livsstilskonservatism, där hetero-äktenskap och abortmotstånd ses som det naturliga. Nåväl, det är iof värt att nämna att han är ganska frihetlig för att vara konservativ, många republikaner ser honom som en svikare.
McCain förordar t ex inte friare vapenlagar, och är emot tortyr av misstänkta terrorister. Han har däremot stöttat Bush i många av de inskränkande lagar som uppstått i kölvattnet av kriget mot terrorismen. McCain vill inte heller återkalla trupperna från Irak, först ska situationen lösas, medan Obama vill evakuera enl en fast tidtabell. Bägge är kristna, även om McCain är den mest uttalade, så är Obama medlem i United Church of Christ, vars senaste kampanj hette “God is still speaking”.
Det blir ett svårt val. För att citera Wille Fahler:
Polisstat och sociala friheter borttagna, eller ekonomin ner i toaletten, pick your poison.
För oss i Europa tror jag att McCain skulle betyda bättre ekonomi, men som sagt, är vi inte ganska trötta på övervakningshysterin och vapenskramlet? Obama kanske är ett bättre alternativ vad gäller livsstilsliberalism, men det kommer att vara trist att vara fri under lågkonjunktur med svajande räntor och börser.
Förutom de rent politiska synpunkterna finns det andra mer symboliska värden inbäddat i detta presidentval. Den republikanska dominansen borde brytas menar många, partiet har tveklöst ett behov av att sitta på avbytarbänken under några år och fundera på vad som gick snett. Obama har ett starkt symbolvärde som den unge svarte presidenten, en seger för alla svarta i USA, vars förfäder i tusental forslades över Atlanten, packade likt djur i bojor i fartygens lastutrymmen, därefter förnedrande slavarbete och förtryck.
Inte bara Europa, utan även USA har en blodig historia av rasism och våld, vilket inte ebart drabbade de svarta utan även ursprungsbefolkningen, indianerna, som numera är decimerade till antalet och hopfösta i reservat. Några få har byggt förmögenheter på Casinoverksamhet, men alltför många lever under fattiga förhållanden, med missbruk och hopplöshet som följeslagare.
Därför skulle en ung svart man betyda en hel del för USA. Även om de svarta numera utgör en stor del av medelklassen, och inte alltid bor i Ghetton, som svenska medier så ofta låter påskina. Men en indian som president är fortfarande lika avlägset som en öppet homosexuell man/kvinna. Här hånar vi gärna jänkarna lite. Fast fundera vidare på varför de sitter så få samer eller invandrare i den svenska riksdagen. Skulle de ha en chans att bli statsminister? Inte särskilt troligt. Det är samma obskyra intolerans som styr i vackra fina Sverige som i stora elaka USA.
Slutligen, det finns en stor chans att Obama flyttar in i Vita huset. Jag skulle glädja mig åt det symboliska värdet av detta, kanske skulle han t o m bli en bra president? Vem vet? Vad vi vet är att McCain kommer att ge honom ett tuff match, och att denne garvade republikan också har många bra sidor, och att han skulle axla ämbetet med stor entusiasm och pondus.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, USA, presidentvalet, Obama, Clinton, McCain
