Allt fler kommuner klagar över sina djupa ekonomiska problem. Den utlösande faktorn var migrationskrisen 2015 och åren därefter, då många kommuner tvingades att kraftigt utöka antalet skolklasser, öka de sociala utgifterna och mycket annat.
Givetvis belastar en utökad infrastruktur skattebetalarna. Och vi kommer att få betala för kalaset under många år framöver. Både med sämre ekonomi, devalverad krona och urholkade samhällstjänster. Situationen kanske till och med kräver att statsskulden justeras uppåt.
Då kan man fråga sig, var det värt besväret?
Jag tänker på ett reportage från Syrien för några år sedan. Mitt under brinnande krig intervjuades några bikiniklädda kvinnor på en vacker sandstrand. De tyckte att situationen var hemsk inåt landet där kriget härjade, läget var fruktansvärt, men det gällde att kämpa på. Sen tog de på sig sina mörka solglasögon och fortsatte att sola.
Min avsikt är inte att förringa det som hände i Syrien. Krig är avskyvärt och tillhör mänsklighetens allra mörkaste sidor. Min poäng är att det inte rådde krig i hela landet. Inte heller i Irak var det krig överallt, och knappast i Afghanistan. Och i Marocko råder vad jag vet fred; de marockanska gatubarnen i Sverige är svåra att förklara.
Migranterna passerade många fredliga och stabila länder innan de kom fram till Sverige. Inte mindre än 9-10 gränser korsades. De hade inga avsikter att stanna i dessa länder utmed vägen, trots att de låg närmare hemlandet. De sökte inte heller skydd i hemländernas fredligare regioner, där det inte var krig. Målet var att nå Tyskland eller Sverige.
Det blir smått obegripligt, om man inte känner till den svenska frikostiga bidragsmodellen. Jag har pratat med folk från Mellanöstern som blivit itutade att i Sverige så får de pengar. Och det stämmer ju i viss mån.
Man kan inte både ha hög invandring och frikostig välfärdsstat, som ekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman förklarade. Ekvationen går inte ihop. Förr eller senare så rasar systemet.
Sverige, detta lilla naiva land som sätter sin egna ekonomi på spel. Nu tvingas man höja skatterna från redan höga nivåer till ännu högre. Samt dra åt svångremmen inom vård, skola, rättsväsende, pensioner etc etc.
Hundratals miljarder har spenderats på ett tveksamt migrationsexperiment. Under åren 2000 – 2018 ökade befolkningen från 8,9 till 10,2 milj. Det är en ökning med över 1,3 milj (ca +14%) till följd av framförallt invandring. Det handlar om enorma utgifter. För pengarna skulle man istället kunnat bygga en helt ny stad i Syrien.
Istället går vi till historieböckerna som det naiva folket vilka fördärvade både sin infrastruktur och ekonomi, i jakten på moraliskt överlägsenhet och rädsla för att bli utpekade som främlingsfientliga. Och krisen förvärras hela tiden, då invandringen än idag är hög. Vi befinner oss fortfarande på ruta ett.
