När folket avslöjar överhetens intriger, då beror det ofta på att härskarna inte är så listiga som de tror sig vara, eller bör vara. Om fria val gång på gång sätter rövare och banditer bakom rodret, då bör vi fråga oss – även om det svider – huruvida felet är rövarna och banditernas, eller de som röstar på dem?
Bortom folkväldet eller enväldet så brukar vi prata om begrepp som naturrätt. Självklara saker som rätt till liv och egendom, frihet från hot och våld. Givetvis kan det vara svårt att definiera och exakt härleda naturrätten. Den brukar ofta förknippas med det sunda förnuftet, ickevåldsprincipen, lag och ordning osv.
Politikens paragraffabriker har gjort allt i sin makt för att mala ner de naturliga rättigheterna. Och vi är farligt nära gränsen för det anständiga. I USA har vi numera civil forfeiture, vilket innebär att din egendom kan beslagtas vid misstanke om brott, vilket helt strider mot den västerländska modellen om att man är oskyldig tills motsatsen bevisats.
Vi har sedan 2001 fått en urholkad banksekretess, sämre integritet, massavlyssning, massövervakning, och även arrest utan sedvanlig rättegång. I Kina har man byggt upp ett system som använder sig av sociala krediter, där medborgarna belönas om de betar sig rätt i samhället, annars tappar de sakta sina privilegier.
Det blir ofta tjatigt att läsa om det demokratiska dödgräveriet. Vi är några foliehattar som varnat för det här, år efter år. Få verkar lyssna. Det är obekväma tankar. Och svårt att göra något år saken.
Ironiskt nog har nedbrytningen av det fria samhället skett för att skydda medborgarna från terrorister, pengatvättare, organiserad brottslighet och klanvälde. Och utvecklingen fortsätter, ju oroligare samhället blir desto fler undantagslagar och inskränkningar röstas igenom av våra folkvalda. Givetvis kan alla dessa drakoniska lagar användas mot hederliga medborgare också, och inte bara i jakten på ondskans verkliga och inbillade mörkermän. Allt fler frågar sig om den demokratiska rättsstaten bara var en historisk parentes?
Vi trodde att upplysning, demokrati och maktdelning skulle frälsa oss ifrån envälde, enfald och politisk godtycklighet. Istället byggde vi sakta ett totalitärt samhälle. Det märkliga är att folk i praktiken förmodligen var friare under äldre tiders kungar och kejsare. Jämförelsen är visserligen anakronistisk, men skötte man sig och betalade sitt tionde (!) så var överhetens intresse lågt för detaljstudier av ens förehavanden.
Nåväl, visserligen hade gamla kungar inte tillgång till tekniskt sofistikerade avlyssningssystem. Men vissa saker var heliga, och andra inte. Det fanns en lag över lagen, en naturlig begränsning som inte längre finns. Givetvis hade vi blodtörstiga härskare som bröt mot naturrätten även förr i tiden, och de visste när de passerade gränsen, det gjorde dem till tyranner. Och folkrätten godkänner störtandet av en tyrann, med hjälp av en annan rättrådig härskare eller via folklig resning.
Kan tyranni existera i ett demokratiskt system? Är dagens ledare tyranner? Och om de är det, när passerades gränsen? Och hur länge kommer detta att fortskrida?
