Klokt av regeringen att starta reformarbetet direkt, och ta alla åtstramningar på en gång. När folk sedan får mer i plånboken kommer de att glömma höstens kalabalik. Sedan kan man ju diskutera åtstramningarnas karaktär, sänkning av A-kassan med några procent för långtidsarbetslösa, och höjning av A-kasseavgiften. Kraftigare tag måste nog tyvärr till för att markera att A-kassan inte är en generell försörjningskanal, samt att avgiften inte är på låtsas. Jag betalar över 300 kr till facket per månad, blott 90 kr går till A-kassan. Absurt.
Det förvånar mig att många inte verkar förstå vad regeringens politik går ut på. ”De vill försämra för de som redan har det dåligt”, skriks det i tid och otid. Är det svårt att fatta att sänkt skatt ökar konsumtionen, företagen går bättre, och anställer fler. Sänkt förmögenhetsskatt och skatteamnesti hindrar kapitalflykten från Sverige, och sakta börjar kapitalisterna återföra pengar till landet. Är det dåligt? Pengar som investeras och konsumeras i Sverige leder – ännu en gång – till fler jobb. Åtstramningar i A-kassan ger större incitament att söka jobb. Förvånande? Knappast. Höjning av A-kasseavgiften innebär att arbetslösheten inte belastar statskassan i samma utsträckning. Framförallt har åtgärden ett tungt pedagogiskt syfte, folk kommer att börja förstå vart pengarna går. Som det ser ut idag plöjs allt ner i skatteverkets gigantiska gryta, och delas därefter ut igen.
Från borgerligt håll kritiseras regeringen för att de är sossiga och åtgärderna är i vekaste laget. Vi har blott fyra år på oss, släpp alla bomber på en gång, och börja skörda innan mandatperioden är slut. Reinfeldt är en försiktig general, han inser att Sverige inte kan reformeras på några få år, därför görs små justeringar, sakta men säkert. Om det är rätt taktik vet jag ej. Jag tänker inte börja kritisera regeringens politik förrän om 100 dagar, som sig bör. Lite tid ska de väl få på sig?
Notera att Reinfeldt inte figurerat i media på ett tag, det är alltid någon av ministrarna (Borg och Littorin) som presenterar nedskärningarna. På detta sätt blir statsministern inte nedsmutsad. Gissa vem som kommer att presentera skattesäkningarna nästa år? Förmodligen blir det mer kvar i plånboken än vad vi har blivit lovade, ekonomin tuffar på ganska bra, trots att vi fortfarande dras med stor arbetslöshet. Då blir fjanten från Täby kung. Det kan t o m vara så att Borg och Littorin avgår, på samma sätt som man stuvar undan en VD som kickat halva personalen. Sen kommer den schyssta killen, som lovar att åtstramningarnas tid är förbi; nu ska vi blicka framåt!
Som det känns nu tror jag att regeringen kommer att lyckas. Konjunkturen är god, Sverige är i grunden ett rikt land med arbetsamma medborgare. Kanske är vi en smula förlamade av det långa sjuttiotalet, som aldrig släppt taget om sossarnas politik. Varför tittar inte nybakade sossar på Erlander och äldre tongivande politiker? Skulle de ställt upp på dagens bidragspolitik? Knappast. Socialdemokrati handlar inte om att fördela runt pengar i medelklassen, det handlar om att hjälpa folk till arbete, bostad, utbildning och ett drägligt liv. Olof Palmes son, professor Joakim Palme, gjorde på regeringens uppdrag en utredning om läget för den svenska välfärden på 1990-talet. Hans slutsats är tydlig. ”Totalt sett ökade klyftorna under slutet av 90-talet. Under 2000-talet har inget hänt – klyftorna består”, konstaterar han
Kommer svenskarna att rösta fram socialdemokraterna igen i nästa val? Varför?
—
Andra bloggar om: politik, samhälle, regeringen, stockholm, intressant.se
