Utmärkande för dagens vänster är dess enighet. De må vara infantila och debila, men de är enade, vilket de inte var på 1970-talet med myriader av olika sekter och konflikter.
Idag är det högern som är uppdelad av småkrig och dispyter. Och det är dags att sluta med det. Hunnerna står vid porten, alternativt kung Filips åsna lastad med guld. Vi behöver bekämpa dem båda.
Vänsteraktivisterna kan närmast liknas vid en zombiearmé som väller fram. Alla tycker lika, alla säger samma sak, som om de vore programmerade eller fjärrstyrda. Eventuella avfällingar dumpas snabbt och behandlas lika illa som motståndarna.
Rättvisekrigarna pekar gärna på historiska orättvisor och på personer som anses vara skyldiga till dessa, men de kan egentligen ingenting om historia.
De säger sig vurma för frihetsrörelser och folklig resning mot övermakten, men kan egentligen ingenting om detta heller, då de alltför ofta ställer sig på de värsta mördarnas sida.
De lyfter fram orättvisor mellan människor, men glömmer att kvinnor, homosexuella och minoriteter haft rösträtt under lång tid, och kunnat att rösta på sina egna representanter och lyfta sina hjärtefrågor. Om detta inte gjorts, så kanske det ska tolkas som ett gott betyg för den rådande ordningen?
Eller är folk korkade enligt vänsterns världsbild? Utnyttjar de inte sina rättigheter?
Det blir lite ologiskt eller hur? Därför så måste man uppfinna en slags övermakt som styr samhället i lönndom. Ur detta föddes konspirationsteorin om ”patriarkatet”, att män minsann fortfarande styr samhället i hemlighet, via inofficiella kontakter, möten och rådslag. Trots att kvinnorna har 50% av makten, och själva kan bilda föreningar och ha hemliga möten.
”Postkolonialismen” är också en slags mystisk kraft som fortfarande styr fattiga länder, trots att många av dem avkoloniserades för 50-100 år sedan. Att de onda kolonisatörerna byggde skolor, sjukhus, vägar, järnvägar, hamnar osv känner man inte till.
Något annat att skylla på är ”vithet” och ”vit skuld”, där vita på något sätt alltid är skyldiga svarta personer någonting pga av ”slaveriet”. Och givetvis kan vänstern ingenting om slaveriets historia heller, de verkar ju inte läsa historieböcker.
Eftersom rättvisekrigarna inte kan något om någonting, om mest lyssnar på hemmasnickrade konspirationsteorier om hur elaka vita män är (var det inte vita män som byggde vår civilisation, förresten?), så kan rörelsen mest liknas vid en fullbordad idiokrati. Och förutom att det är en skrämmande tanke att zombies utan hjärna vill ta över världen, så är det ändå ett utmärkt och unikt tillfälle att studera fenomenet. Det är förmodligen inte så ofta som dylika huvudlösa saker händer i historien.
