Ja, kommunernas dåliga ekonomi skylls allt oftare på pensionärerna, att utgifterna ökar för äldrevård etc. Men det är ickeproblem, våra pensionärer har under ett helt liv i högskattesamhället Sverige betalat in pengar till staten. Och nu när det är dags att få en liten slant tillbaka, så får de bara förolämpningar och hån.
Det är tacken för ett helt liv som skattebetalare. Då vet ni vad som väntar.
Sen finns det folk som menar att 40-talisterna har överkonsumerat av statens givmildhet, att de har slösat. Och att de röstat fram politiker som vittjat pensionsfonderna och varken respekterat medborgarnas skattepengar eller deras privatekonomi.
Nåväl, alla pensionärer röstade inte på socialdemokraterna och deras högskatte- och bidragspolitik. Dessutom om vi räknar ihop alla skatter, moms, punktskatter, arbetsgivaravgifter, sociala avgifter etc så blir det en hel del under ett liv. Det är inte en negligerbar summa, även om man ibland levt på bidrag eller på andra sätt nyttjat statens givmildhet.
Majoriteten som röstade för att staten skulle förvalta pensionspengarna gjorde minoriteten en otjänst. Nu är pengarna förmodligen borta. Bortslösade på annat. Blott fantasin sätter gränser för statens alla kreativa utgiftsexperiment som vi alla tvingas bidra till.
Majoriteten röstade bort minoritetens pengar. Alla pengar hamnade i samma svarta hål. Borta. Demokrati kallas ibland för majoritetens diktatur, och det blir särskilt tydligt i just det här fallet.
Kanske hade det varit bättre om medborgaren själv hade fått spara till pensionen på banken eller via försäkringsbolag, fackföreningar etc. Då hade vi inte haft den här diskussionen.
Nu har vi en stat som ska vakta oss från vaggan till graven, men när det väl gäller, då har hon somnat på fyllan, och lämnat oss i rännstenen. Och vi ser inte att någon tillnyktring är på gång, snarare tvärtom; skatte- och slöserifesten fortsätter som aldrig förr.
