Under helgens melodifestival spreds rykten att vinnarna i den italienska truppen tagit droger i direktsändning. Alla stora svenska medier inklusive statstelevisionen spädde på skvallret med stora rubriker. Ryktet spreds snabbt och artiklarna var likartade i sin utformning, ungefär som de delats från samma källa. Inga av de stora nyhetskanalerna besvärade sig med att ta en annan vinkel, ignorera saken, eller skriva något annat om italienarna. Medierapporteringen var likformig och spreds snabbt till alla betydande instanser.
Att de anklagade tog drogtest dagen efter, med negativt resultat skrevs det däremot mindre om.
Oavsett hur de går för det italienska bandet Måneskin i framtiden så kommer de att förknippas med droganklagelserna från Eurovision. Det som skulle ha blivit en segernatt solkades rejält av medias kreativa och blixtsnabba ryktesspridning. Roten till ryktet uppstod när en bandmedlem lutat sig ner vid bordet, och ”gissningsvis” tagit kokain, vilket han alltså inte gjorde. I själva verket plockade han upp ett sönderslaget glas som någon tappat.
Förmodligen trampade italienarna på en öm tå. Eurovision kryllar av pampar och primadonnor, någon gillade inte det vinnande bandet som var lite oortodoxt, och inte riktigt passade in i mallen. Det var varken pompös eurodisco, svulstig ballad eller etnopop, utan snarare en slags hyllning till 1970-talets glamrock, med pratsång och hög energi. Denna fräckhet, och folket som röstat fel skulle givetvis straffas. Och alla stora mediekanaler spred ryktet snällt och lydigt simultant med största möjliga precision. Det är närmast ett skolboksexempel på hur fake media arbetar idag.
