Grekland ska ha en folkomröstning om huruvida de ska gå med på EU:s krav gällande återbetalning av lånen, samt de av trojkan pålagda kraven, och den ekonomiska fjärrstyrningen av landet. Omröstningen ska ske den 5 juli.
Den som är satt i skuld är inte fri, sade en svensk statsminister en gång i tiden. Det tillhör också sund bank- och finansetik att inte låna ut pengar till någon som inte kan betala tillbaka. Det är en av marknadsekonomins hörnpelare.
Massor av fel har begåtts av många olika människor. Och nu i veckan, närmare bestämt på tisdag den 30:e juni, imploderar det grekiska finansväsendet, då ska ett antal lån betalas tillbaka, pengar som inte finns; landet lämnar dessutom det europeiska stödprogrammet.
Nu är vi i och för sig vana vid att när saker väl sätts på sin spets så förvandlas allt tillbaka som det var förut med ett magisk trollslag, bestående av undantag och tekniska sidosprång. Det kan handla om skuldavskrivningar och förlängning av stöden.
Frågan är om parterna i det här stormiga äktenskapet kan återförenas, ty de är vansinnigt trötta på varandra, och de har gått i samtalsterapi under många år. Viljan kanske inte finns.
Grekerna är måhända villiga att gå ut på finans- och valutamarknadens tunna is, och över till andra sidan.
Då är det slut med EU som vi känner det, och vi går in i en ny fas, unionens nedgång och fall.
