De talas ofta om att extremismen är på frammarsch, och då pekar man ofta på s.k högerpopulistiska partier som växer fram. Det finns en rädsla för främlingsfientlighet och hot mot demokratin. Och faran är inte obefogad, vi bör absolut hålla ögonen på de här grupperna.
Men kanske är det tillika vettigt att kika på våra etablerade partier vad gäller extremism, och se hur de förhåller sig till kontroversiella frågor?
Migrationen är en sådan fråga. De är få svenskar som motsätter sig invandring; svensken är i gemen tolerant, nyfiken och låter sig inspireras av andra kulturer. Däremot är många skeptiska till skattefinansierad massmigration, som skiljer sig en hel del från vanlig invandring.
Massmigrationen har inte planerats eller förberetts. Vår infrastruktur är förmodligen byggd för ca 8,5 miljoner invånare och inte för 10,2 miljoner. Var är alla nya bostäder, arbetsplatser, sjukhus, skolor, polisstationer etc etc? Det tar år att bygga upp allt detta samt utbilda personal. Är det inte särdeles extremt av våra politiker att blunda inför allt detta?
Vidare, vem ska betala för massmigrationen och den stora satsning på infrastruktur som behövs? Givetvis hamnar notan hos skattebetalarna, men har politikerna varit tydliga med migrationens alla kostnader, både vad gäller initiala insatser, uppehälle och samhällsplanering? Är det inte ytterst kontroversiellt att försöka trolla bort notan?
Svensken är också öppen för allehanda religiösa yttringar. Religionsfriheten är stark i Västeuropa. Därutöver har vissa religioner även politiska avdelningar, som verkar utanför de heliga rummen. Politisk islam är en sådan kraft, som många svenska politiker blundar inför. Och då avses alltså inte det religiösa utövandet, utan de politiska ambitionerna. Politisk islam skiljer sig nämnvärt från våra egna politiska system. Här förordas ofta mycket hårdare straffskalor, könsåtskillnad, inget utrymme för HBTQ, samt minskade individuella rättigheter. Somliga menar att politisk islam är raka motsatsen till våra liberala demokratier. Har våra politiker förberett sig på detta, finns det planer på hur vi ska hantera politisk islam?
Vidare till EU, som med tiden fått allt starkare befogenheter. Europaparlamentet och ministerrådet övertrumfar ofta våra egna lagstiftare. Många lagar och regler kommer numera från Bryssel, som sakta blivit vår nya politiska huvudstad. Har svensken blivit informerad om att hon numera bor i ett imperium, ett Europas förenta stater? Eller har politikerna glömt att berätta? Är EU ett handelssamarbete – eller en federation där Sverige är en delstat?
Allt fler ekonomer och prognosmakare menar att euron, den gemensamma valutan, är ohållbar utifrån sin märkliga konstruktion. Och att den kommer att fortsätta att skapa obalanser inom unionen, där vissa länder blir enormt skuldsatta utan möjlighet att ta sig ur sin situation. Och det finns ingen lösning på problemet. Det går helt enkelt inte att fixa. De finansiella bekymren kan mycket väl leda till unionens sönderfall. Borde inte våra politiker åtminstone nämna dessa möjligheter? Kanske till och med förbereda sig lite? Särskilt när vi börjar gå in i en långkonjunktur?
Vi ser också ett antal politiker och debattörer som sakligt förordar en paus i demokratin, samt införandet av undantagslagar för att komma till bukt med vissa miljöproblem. En paus i de allmänna valen brukar leda till diktatur. Vem ska styra våra länder när vi har paus i demokratin? En självutnämnd skara experter? Vem tillsätter dem? Är inte detta helt extremt?
Kanske har vi vant oss vid vänsterns och socialliberalernas extremism? Vi tänker inte längre på den. Märker den knappt. Inte mer än att vi skakar lite på huvudet, och fortsätter med våra göromål. Och hoppas att allt blir bättre. Snart.
