Forskare har konstaterat att Hitler hade en kromosom kallad haplogrupp E1b1b1, som är vanlig bland nordafrikaner samt sefardiska och azkenaziska judar. Testet genomfördes genom analys av salivprov från 39 av Hitlers släktingar.
Dock fick man inte tillgång till de få kvarlevor som finns kvar av den tyske fuhrern, skelettdelarna är i ryskt förvar, och ingen utomstående har tillåtits att analysera dem.
Det har tidigare spekulerats om att Hitlers far Alois skulle ha varit en oäkting, och att dennes verklige far var en judisk man vid namn Frankerberger. Hitler ska själv ha varit orolig över att hans ursprung inte var helt ariskt.
Förmodligen kände Hitler till sin bakgrund, precis som polismördaren och nynazisten Jackie Arklöv kände till sitt. I det senare fallet var det iof mer påtagligt, då Arklöv var färgad. Och en av tredje rikets mest dekorerade generaler, Gotthard Heinrici var gift med en kvinna av judisk börd.
Rasismen och antisemitismen i nazityskland var en politisk konstruktion, och vilade mångt och mycket på ett folkligt missnöje och romantiskt historiesvärmeri som spårade ur. Det var egentligen inte förrän 1942 vid Wannseekonferensen som man beslutade hur man skulle lösa judefrågan. Då hade Hitler varit vid makten i nästan ett decennium.
Man kan fundera över hur dessa människors psyken fungerar, handlar det om gigantiska förträngnings-mekanismer? Eller var de bara iskalla strateger som spelade på den tyska revanschismen och antisemitismen enbart som en praktisk nyckel till maktens korridorer?
Rasism är en slags logisk omöjlighet, en mental återvändsgränd, vilket på många sätt skulle vara bevisat.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, historia, Hitler, nazismen
