Gruvor, järnmalm och skog har tillhört den svenska basindustrin under lång tid. Järnet kunde förädlas till svärd och kanoner, och skogen till skepp, byggnader och möbler. Men det var under den industriella revolutionens senare faser, mellan åren 1870-1970, som Sverige förvandlades till en av världens rikaste nationer, där levnadsstandarden liknades vid Schweiz och Amerikas mest utvecklade delstater.
Laissez-faire
Framgången berodde på både tradition, hantverk, humankapital men även en dos politiskt reformarbete, då begrepp som laissez-faire lanserades. Ekonomin liberaliserades rejält, vilket bidrog till expansion inom handel och näringsliv. Stockholms ståtliga sekelskifteshus, stadsparker och vackra grosshandlarvillor är alla byggda under den här framgångsrika perioden.
Neutralitet och fred
Att landet höll sig undan de två världskrigen bidrog ytterligare till ekonomin. Och vi såg också ett kulturellt skifte, där Tyskland, Storbritannien och Frankrike tidigare varit förebilder, lämnade över till USA som blev den stora kulturella inspiratören. Under den senare fasen 1950-70 byggdes effektivt stridsflyg, kärnkraftverk, telekommunikation och mycket annat som bidrog till att etablera Sverige som ett rekordland.
Socialdemokraterna, oljekrisen och högskattesamhället
De första kraftiga skälvningarna kom i början av 1970-talet, då den globala oljekrisen bidrog till ekonomiska problem med nedläggningar inom varvs- och textilindustrin. Skatterna chockhöjdes för att etablera sociala skyddsnät för de arbetslösa. Den allt mer radikala socialdemokratiska regeringen drog sig inte för att ändra både författningen och landets politiska inriktning. Sverige blev allt mer radikalt, och högskattesamhället etablerades som något naturligt. Och det kortvariga borgerliga styret kunde inte hejda utvecklingen.
Vänstervågen
Det hände även en del även på det kulturella planet, den s.k 68-vänstern tog för sig, och vandrade in på skolor, akademier, institutioner och media. Landet utsattes för en våg av socialistiskt experimenterande, och statsministern Olof Palme sågs som en framgångsfigur bland de vänsterintellektuella i USA, och han blev påhejad och upplyft av den här inflytelserika kretsen.
De vanliga löntagarna i Sverige kunde hålla sig för skratt, då kommunalskatten höjdes från ca 17% till 30% på några få år under 1970-talet. Skatten blev snart familjernas största utgift, och höjningen lanserades i solidaritetens tecken. Vi skulle vara solidariska med de arbetslösa, socialt utslagna, invandrare och flyktingar från sämre lottade länder
Reagan, Thatcher och den nya högern
Ännu en gång stod vi inför en politiskt skifte. De globala högervindarna under 1980-talet med Reagan och Thatcher påverkade även Sverige, där de sociala experimenten sattes i malpåse, och vi fick avregleringar, friskolor och utförsäljning av statliga bolag. Socialist blev ett skällsord, särskilt i samband med Sovjetunionen fall. Men de radikala tankarna levde kvar både inom socialdemokratin, miljörörelsen och den vänsterliberala borgerligheten.
Sekelskiftet 2000
Den marknadsliberala tvärvändningen kom av sig; högskattesamhället avvecklades inte. Vi såg ingen återgång till laissez-faire-politiken som en gång tiden lade grunden till rekordlandet. Och hur det kom sig att privata skolor och vårdcentraler fortfarande finansierades via det offentliga efter så många år? Det saknades reformvilja att privatisera dem helt och hållet. Samhället blev istället allt mer beroende av skattepengar, även om det inte var uppenbart; vi fick ett socialdemokratiskt system med liberal fernissa.
Migrationskris och våldsvåg
Snart betraktades begreppet fri invandring som en politisk möjlighet. Antirasism och värdegrundsarbete blev nya modeord. De sociala experimenten var tillbaka, Sverige skulle ta emot stora mängder flyktingar, vi skulle anpassa oss efter klimathotet och ge plats åt sexuella avvikare. 68-aktivismen drogs ett varv till, i en mer tondöv och onyanserad form. Den styrande klassen såg sig hotad av fascister och allehanda mörkermän. Snart kunde minsta missnöje gällande den ymniga flyktingpolitiken resultera i rasistanklagelser och utfrysning. En djup politisk spricka spred sig mellan de som ville stoppa experimenten, och de som ville fortsätta. Samtidigt upplever vi ett akut socialt sammanbrott, med grov brottslighet på gator och torg, och hundratusentals människor i social utslagning och bidragsberoende.
Många ser mörkt på framtiden och frågar sig hur ett av världens mest framgångsrika länder kunde falla så hårt?
Påverkan utifrån
All det jag skriver ovan känner de flesta till. Vad är poängen med att återupprepa gång på gång? Förutom att det finns folk som fortfarande tror att socialdemokraterna byggde landet, eller att högskattesamhället är något vi alltid haft, eller att vår vänsterliberala kultur är något medfött. Så är det förstås inte. Sverige har förändrats väldigt mycket sedan slutet av 1960-talet, likaså invånarnas mentalitet och inställning till ekonomi och kultur.
Slutklämmen är att vi alltför ofta är utsatta för påverkan utifrån. Från laissez-faire-politiken som befriade Sverige från regleringar och förbud, och fick ekonomin att blomstra i slutet av 1800-talet. Det var en internationell trend, och den styrande klassen bejakade nymodigheterna för att anpassa sig till nya tider. Och vad gäller neutralitetspolitiken som höll oss utanför de bägge världskrigen, så var detta inget nytt påfund, utan också ett resultat av tidigare internationella förvecklingar. Socialdemokratin och socialliberalismen, som påverkade oss efter världskrigen var också en del av den internationella trenden. Likaså den bombastiska modernismen som fick oss att riva gamla byggnader och stadskärnor. Även vänstervågen och 68-rörelsen kom från utlandet. Likaså nyliberalismen under 1980-talet. Den nya woke-vänstern, klimatrörelsen, samt migrationskrisen är tillika globala fenomen.
Sverige som land betraktat är extremt trendkänsligt; vi bejakar gärna globala trender och förstärker dem samt överdriver. Till och med högskattesamhället är importerat från den solidariska liberaldemokratiska agendan – i kraftigt förstärkt och urartad form. Att vi bryter med den långsiktiga neutralitetspolitiken handlar också om att följa strömmen och jaga de idéer som råder just nu. Neutralitet och pluralism är passé i en värld som är extremt polariserad, där allt är svart eller vitt, vän eller fiende.
Mörka globala politiska trender är med andra ord inte bra för Sverige. Snart lånar vi idéerna och gör dem ännu mörkare.
Det är hög tid att skapa något eget.
