Ryktena om Ryssland är många, hur de eventuellt avlyssnat UD:s korrespondens (varför de då skulle läcka och avslöja sig själva under de klantigaste former är å andra sidan lite märkligt). Samt hur de infiltrerar utländska val genom Facebook-annonser, och hur de eventuellt mördar avhoppade landsmän utomlands på de mest spektakulära sätt. Och hur de manipulerar sina egna val, där den oomtvistade ledaren vinner med enorma majoriteter varje gång. Sagan om Ryssland har mer karaktären av en skröna, berättad under en ordentlig vodkafylla.
Kanske började det hela med det orättfärdiga uppdelandet av Sovjetimperiets tillgångar, där ett gäng driftiga unga män roffade åt sig enorma rikedomar. Det uppåtgående oljepriset och ökad efterfrågan på råvaror skapade grundförutsättningarna för en stabil ekonomi. Men det fanns enorma hål i det ryska näringslivets portfolio. Olja, gas och försvarsmateriel var och förblev grundbulten i ekonomin.
När sedan Ryssland började lägga sig i grannländernas göromål började det nybyggda korthuset svaja. Vi i väst ignorerade länge signalerna, och såg det möjligen som interna uppgörelser mellan de gamla sovjetstaterna. När sedan Kreml ockuperade Krimhalvön samt stödde rebeller och krigföring utmed gränsen till Ukraina, då vaknade vi sent omsider. Handelsbojkotten som därefter följde försvagade den ryska ekonomin och tvingade ut landet i kylan, och snart hade vi en situation som påminde om kalla kriget.
Notera att Krimhalvön var en autonom republik under Ukraina, med en stor flottbas som ryssarna hade nyttjanderätt till. I praktiken hade ryssarna redan makten över Krim. Att ockupera en dylik region, och få hela världen emot sig, skulle ur vissa aspekter kunna betraktas som en smula oövertänkt. När man redan är den verklige maktfaktorn i området.
Kanske var det hela en panikåtgärd av Kreml, när Ukraina började närma sig EU och Nato. Vad många västerlänningar inte inser så innebar uppdelningen av Sovjetimperiet en katastrof ur befolkningsmässig synvinkel. De 10 största städerna i storleksordning var: Moskva, Leningrad (S:t Petersburg), Kiev, Tashkent, Baku, Kharkov, Minsk, Gorky (Novgorod), Novosibirsk och Sverdlovsk.
Man tappade Kiev och Kharkov till Ukraina, Tashkent till Uzbekistan, Baku till Azerbadjan och Minsk till Vitryssland. Några av de största städerna försvann bortom gränserna och blev huvudstäder i nya länder. Idag har Ryssland ca 144 milj. invånare varav ca 115 milj. är etniska Ryssar. Det gamla Sovjetimperiet hade 290 milj. invånare.
Vi har idag ett enormt vidsträckt land från Östersjön, Svarta havet till Stilla havet, där den ledande folkgruppen är färre än Polen och Tysklands sammanlagda befolkning. De sibiriska vidderna är mestadels folktomma och ogästvänliga. Det är den Europeiska delen som är vital och fruktbar. Och det krävs en enorm militärmakt för att försvara detta enorma land från angrepp. Kanske är det inte ens möjligt, åtminstone inte med konventionella vapen, givet befolkningen och geografin.
Med allt detta i bakhuvudet så kanske man förstår Ryssarnas oro och panik.
Fast ändå inte, ty samtidigt ÄR Ryssland fortfarande ett mäktigt land med enorma naturtillgångar. Det är industrialiserat, det finns grundläggande infrastruktur och gott om humankapital. Om de hade accepterat sin (fortfarande goda) geografi och anpassat sig till en mer västerländsk ekonomi, och inte engagerat sig i stridigheter med grannarna. Då skulle Ryssland idag vara mycket mer utvecklat, med en större och mer avancerad industri. Sanningen är väl den att utanför de trendiga kvarteren i Moskva så är det fortfarande väldigt fattigt och levnadsstandaren är låg.
Stormaktsdrömmarna satte stopp för de inhemska framstegen. Jämför med de gamla satellitstaterna Polen, Ungern, Tjeckien etc. Där har den ekonomiska utvecklingen och välståndet ökat radikalt under senare år, på grund av handel, utländska investeringar och vidare integrering i den västliga ekonomin.
Det trilskande Moskva har å sidan blivit en symbol för motstånd mot västlig globalisering och förfelad intervention, särskilt under Obamas mandatperioder, men nu när Trump tagit över vita huset så försvinner sakta den bilden. Och det var en symbolik som möjligen var trevlig, men den gav inte mat på bordet. Nu finns det en risk att ryssarna framstår som alltmer isolerade och utanför, vilket kan leda till allt fler övertramp och styrkedemonstrationer.
Ryssland består av en rad olika regioner som åtminstone på pappret åtnjuter en hel del självstyre. Deras ekonomi skiljer sig, samt även klimat, språk och annat. De skulle kunna utgöra egna länder, och på så vis bättre kunna tillvarata frukten av sina naturtillgångar, istället för som idag bli mjölkade av Moskva. Och ju hårdare sanktionerna slår mot landet, ju sämre ekonomin blir, desto större blir det underliggande (och hittills dolda) missnöjet mot ledarna i Moskva, det driftiga självutnämnda gäng som en gång i tiden delade upp riket emellan sig.
Och det är detta som är det ryska ledarskapets verkliga problem. Hur ska man hålla ihop landet på sikt? En dag kommer ledaren att behöva lämna sin post, och vem ska då skapa ordning och reda i ett samhälle där en ny generation väntar på att roffa åt sig av det som föregångarna lämnat efter sig. Då kan det redan sönderfallna imperiet, sönderfalla ytterligare. Om inte Kreml beslutar sig för att lösa problemen i Ukraina, sluta fred och återgå i den västliga ekonomiska gemenskapen. Samt satsa på utökad demokrati och medborgerliga rättigheter, vilket å andra sidan också skulle kunna leda till uppdelning av landet. Moment 22 med andra ord.
