Andra gången gillt för Europas förenade stater


Irländarna röstade tidigare nej till Lissabonfördraget, som lyfter makt från medlemsländerna till centraladministrationen i Bryssel. Genom en rad justeringar fick politikerna ånyo upp frågan på dagordningen. Och den andra oktober ska irländarna gå till valurnorna – igen.

Om förslaget godtas av irländare, polacker och tjecker kommer vi ännu närmare ett Europas förenade stater. Och jag säger inte att det är dåligt, eller icke önskvärt. Det finns säkert länder och medborgare i Europa som skulle gynnas av en dylik ordning.

Jag frågar mig istället vem det är som driver frågan? Är det tyskarna som vill förena Europa, eller är det ungrare och fransoser? Mig veterligen finns det ingen sådant krav på medborgarnivå eller ens landsnivå, utan det här är något som drivs framförallt inom EU. Den europeiska kommissionen, som bör betraktas som EU:s verkställande maktorgan, är allt som oftast initiativtagaren och motorn i det europeiska utvecklingsarbetet.

Kommissionen är EU:s regering, med den skillnaden att den består av politiker från flera olika partier över blockgränserna. Kommissionens ursprungliga syfte var att agera som en supranationell myndighet oberoende av regeringar, och den har beskrivits som ”det enda organ som tänker europeiskt”.

Kommissionärerna, en från varje land, nomineras av medlemsländernas regeringar. Folket har inte möjlighet att välja representanter till dessa viktiga poster. Margot Wallström (s) är vår kommissionär, och tillika en av Europas och världens mäktigaste kvinnor. Inte undra på att hon nobbade posten som partiledare för sossarna. Frågan är bara vilket politiskt mandat hon har i dessa tider?

All makt utgår ifrån folket. Javisst, men röstar vi fel ordnar politikerna gärna en ny omröstning några år senare, när klimatet är gynnsammare. Någon där borta i Bryssel har stakat ut vägen. EU är och förblir ett elitprojekt. Det är inte en idé som kläckts av gräsrötter i ett enskild land eller region, och som därefter vunnit allt fler anhängare.

Nej, EU lever sitt eget liv, oberoende av våra nationella parlament. EU driver sin egen agenda, och snart kommer förmodligen EU att vitaliseras ännu mer. Och vad vi i delstaten Sverige tycker blir alltmer ointressant.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, EU, lissabonfördraget, demokrati


Missa inget!

En sammanfattning av veckans artiklar skickas till din inkorg, varje måndag.