Det talas om att man borde beslagta bilnycklarna från Donald Trump. Att han är bortom all kontroll, med hot och militära eskapader runt om i världen.
Kidnappningen av presidentparet i Venezuela var både oväntat och lite märkligt, eftersom det inte blev något regimskifte. Vicepresidenten sitter vid makten, en person vald av den förhatliga socialistiska regimen. Och även om raiden in i landet påminde om en snyggt koreograferad actionfilm så åstadkoms det väldigt lite, åtminstone vad vi vet idag.
De återkommande utbrotten mot Grönland och viljan att överta regionen från Danmark uppleves som både hotfulla och smått orealistiska, men man inser förstås att Grönland är en viktig bit i det geopolitiska pusslet, särskilt med tanke på försvar mot atombomber över Arktis, men även mineraler och sjörutter.
Sen har vi de upprepade hoten mot Iran, och försöken till ett regimskifte även där. Shahens son sitter och väntar på att bli Shah, som om han blivit lovad titeln, något han kanske aldrig blir. Iranierna verkar ha fått bukt med oroligheterna ännu en gång. Trump har nämnt att revoltörerna kan få hjälp av USA för att nå sina mål.
Det finns många som tycker att presidenten borde tagga ner, sluta med det yviga spelet och koncentrera sig på politiken hemmavid. Det finns ju mängder av infrastrukturprojekt som borde startas i USA, förbättrandet av vägnätet, flygplatser, broar osv. MAGA-rörelsen var ju ursprungligen en introvert företeelse där evighetskrigen runt om i världen skulle avslutas och man skulle fokusera på att göra Amerika stort igen.
Men vad finns det för alternativ egentligen? Det demokratiska partiet, som hade makten innan Trump var ju lika sugna på att starta krig runt om i världen. Statsskulden ökade i samma takt som krigsäventyren utomlands. Det verkar som att hela det amerikanska etablissemanget, oavsett vilka som vinner valen förespråkar konflikter i olika former. Och så har det varit sedan Korea, Vietnam, Nicaragua, Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien osv. Skälen har skiftat från att rädda oss från kommunism, terrorism och fascism. Inget nytt under solen, fast i ständigt skiftande förpackningar. Och ingen tror att USA gör detta bara för att snällt hjälpa omvärlden, givetvis finns det egoistiska målsättningar och ambitioner om att befästa sin position som supermakt.
Med detta i bakhuvudet så kan vi konstatera att Trumps militära äventyr hittills varit korta och avgränsade. Retoriken däremot har varit mer svulstig, bombastisk och något osammanhängande. Det är ofta Trumps ton folk reagerar på, och inte vad han egentligen gör. I praktiken så har vi Ukrainakriget kvar som ett kombinerat amerikanskt och Nato-projekt, men det verkar gå mot sitt slut av flera olika anledningar, dels att fortsatt västlig finansiering nått ett tak, och dels för att Ryssland håller på att segra. Resten av Trumps krigsäventyr påminner mer om fyrverkerier än riktiga konflikter. Filtrerar vi bort allt snack, och ser till handling så borde USA:s krig och konflikter minska i år. Om inget oförutsett händer förstås.
