Det pratas ibland om vitt privilegium, att vita går före i den samhälleliga kön, att vi ibland har någon form av frikort. Och jag kan tycka att den här diskussionen är en smula förrädisk, då man ställer olika grupper mot varandra, vilket är vanligt i den postmoderna diskursen. Olika grupper består till syvene och sist av en mängd skilda individer med unika egenskaper. Men om vi nu ska prata om grupper, så bör vi notera följande:
För det första, det var det vita s.k patriarkatet som byggde den västerländska civilisationen. Det var vi som instiftade det fria samhället, de liberala demokratierna, avskaffade slaveriet, medan det fortsatte i närmare hundra år till i Mellanöstern, Afrika, Asien etc. På vissa håll finns den kvar än idag. Det var västerlandet som drev industrialism, forskning och vetenskap framåt till ständigt nya höjder. Vi botade sjukdomar, skapade bättre levnadsvillkor och ett drägligare liv för det stora flertalet.
För det andra, så var det västerlänningar som ca 1890 introducerade en liknande civilisation i Afrika och andra regioner där folk levde ett mer traditionellt liv. Man byggde skolor, bibliotek, sjukhus, infrastruktur etc. Omkring 1940-1960 så var det koloniala äventyret slut, och flertalet av dessa länder fick självstyre, men även efter detta så fortsatte de att leva enligt en västerländsk modell, de gick sällan tillbaka till sina äldre traditionella levnadssätt.
För det tredje så har många medborgare från Afrika, Mellanöstern etc välkomnats till Europa, Nordamerika etc. De har getts plats i våra länder, och kunnat skapa sig en ny framtid, erbjudits medborgarskap och delaktighet i det västerländska äventyret. När de inte haft möjlighet att arbeta har de även delgivits våra socialförsäkringssystem, dvs skattepengar som andra medborgare arbetat ihop. Vi skulle likväl kunnat stänga portarna för dylik invandring. Frikostighet är ingen självklarhet.
Jag pratar givetvis hellre om individer än om olika kollektiv, som vita, färgade, fattiga, rika, män, kvinnor etc. Men om vi nu ska spela grupptänket fullt ut, så blir den logiska följden ganska självklar. När vi pratar om vitt privilegium och vita västerlänningar som en grupp, givet det fantastiska samhälle och kultur vi skapat, så antar jag att slutsatsen är att vi vita förmodligen förtjänar vårt privilegium. Vi har arbetat hårt och länge för det. Och vi ska vara oerhört stolta över vår civilisation.
På individnivå ser det givetvis annorlunda ut. Alla vita män har ju inte bidragit till det storslagna samhällsbygget, även om vi är överrepresenterade som grupp betraktat. Medan en hel del duktiga kvinnor deltagit, och även folk från andra länder utanför Europa. Men jag antar att vi kan strunta i alla dessa unika människors bidrag, eftersom vi ska prata om grupper, och inte individer. Kollektivisterna reducerar dig till blott en färg, och inte en person med unika egenskaper, och du ingår i en kategori, en grupp, som du aldrig kan ta dig ur. Vi noterar att det finns en del krafter i samhället som inte är intresserade av det västerländska äventyret, jag önskar att de kunde lämna oss andra ifred, byta tåg, istället för att åka snålskjuts i vår kupé och ständigt gnälla, klaga och sprida sitt hat.
