Det var nog mer tur än skicklighet att vinterdäcken var på när jag idag körde omkring i säsongens första snöblask. Jag lagade en punktering för några dagar sedan och då passade jag på att byta till vinterdäck.
Det var tillika premiär för barnens overaller, påklädda som små michelingubbar på väg till dagis och skolan. Själv har jag inte riktigt fattat att vintern är i antågande, tjocka jackor, halsdukar och kängor är fortfarande nerpackade i källare och förråd. Det är dags att förbereda inför kylan och mörkret.
Jag blir ofta lite tungsint så här års, drömmer mig bort till varmare breddgrader, där kölden inte tär lika mycket på kropp och själ. Tidningarnas rubriker gör inte saken bättre. En ny laserman härjar i Malmö, han skjuter människor av utländsk härkomst. Flera har skadats, senast två kvinnor som satt för nära fönstret i sin lägenhet.
Det här är inte mitt barndoms Sverige, landet jag vuxit upp i, tänker nog många. Sanningen är den att vi sedan lång tid tillbaka haft en tradition av spektakulära mord och skjutningar, Palme, Lind, lasermannen, och nu den nye lasermannen.
Kanske är Sverige inte så säkert som vi intalar oss? Och våra ämbetsmän är definitivt inte omutbara, vilket senaste tidens skandaler tydligt påvisar. Och skolundervisningen blir allt sämre. Trots att vi har en borgerlig regering så har vi fortfarande enormt höga skatter, och tillika svårt företagsklimat.
Sverige sällar sig alltmer till medelmåttornas skara. Vi är inte bäst på något längre, förutom möjligen att isolera våra hus, men det handlar mer om överlevnad, utan mineralull och centralvärme hade vi svårligen kunnat leva här.
Trots allt gnäll har jag svårt att verkligen tycka illa om Sverige; jag är uppvuxen här, och har mina vänner här. Svenska är det språk jag behärskar bäst, och jag skrattar åt svensk humor, förstår den svenska kulturen och samhället. Och njuter av den svenska naturen, skogarna, vattnet, lugnet och stillheten.
Det är mer av praktiska skäl som jag överväger att flytta utomlands. Min kropp mår bättre av lite värme, min plånbok och mitt företag mår bättre av lite lägre skatter, och min själ mår bättre av öppnare sinnen och gladare miner. Jag inbillar mig också att barnen kommer att få det bättre, med bra skolor, bättre klimat och ett varmare samhälle.
Måhända har jag kommit till en punkt där jag inser att det inte hjälper att skriva av sig på bloggen, att kritisera, gnälla och klaga. Tillslut får man ta tag i sitt liv och göra något åt saken. Om Sverige inte utvecklas åt det håll jag vill, då får jag flytta till ett land som passar bättre. Jag är inte så ung längre, efter 40-årsdagen blir många tydligt medvetna om att återstoden av ens liv sakta krymper, och att man snarast måste förverkliga sina planer och drömmar, annars blir de förmodligen inte av.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, vinter, slask, flyttplaner
