Den konservativa debattören Dick Erixon frågar sig varför vi gillar frånvarande politiker. Fredrik Reinfeldt har hållit en låg profil den sista tiden, ändå är han populär och har högt förtroende.
Carl Bildt var som populärast när han var fredsmäklare i forna Jugoslavien. Samma sak gäller för den ständigt frånvarande och folkkära Margot Wallström, som inte varit aktiv i det svenska politiska livet på länge. Medan de politiker som syns i den svenska offentliga debatten inte åtnjuter lika högt förtroende.
Jag är inte lika förvånad som Erixon. Kanske finns det hopp? Möjligen bor det en liten frihetstörstande själ även i de svenska folkdjupen? Måhända inser vi att paragraffabriken på Helgeandsholmen och i Bryssel – som producerar nya regleringar, lagar och förbud i parti och minut – inte är meningen med livet? Politiken är ofta bäst när den ligger still.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, politiker, frånvaro
